OCR Output

206

båda grenar inom lanthushållningen låter sig ej göra utan avsevärda
nackdelar .för bådadera.

De kostnader för stängsel av lämpligt slag, som bli ofrånkomliga,
betala sig säkert t. 0. m. endast genom den högre avkastning, skogen
fredad från betesdjur kommer att ge, och på så sätt får lantbrukaren
s. a. s. dubbel betalning för sin möda.

Vad är då lämpligt stängsel? Ja, de gamla gärdesgårdarne äro — —

ju enligt samstämmiga beräkningar dyra och ha rätt kort varaktig—
het. Det blir alltså att i stället tänka på slan— eller trådstängsel i nå—
gon form. Utan att här ha tillfälle att gå in på detaljer, torde man
kunna säga, att slanstaket kostar ungefär 2/3 av vad gärdesgård går
till, taggtrådsstängsel ungefär 1/2 och en kombination av bådadera
bör alltsa i pris ligga mellan dessa bada typer. '

Vid Berga avelscentrum och lantbruksskoleegendom har man
just stannat för en sådan kombination, så att på stolpar, som stenas
ned på 3 m. inbördes avstånd, spikas 80 cm. från marken slanor och
på 40 och 120 cm. höjd över marken spännes dubbeltaggig, galvani—
serad Gunnebo taggtråd. Slanorna ge en viss stadga åt stängslet och
gör att betesdjuren se det bra. Taggtrådarne göra att djuren låta
stängslet vara i fred och ej stå och hänga på det. Vi hade, då vi voro
rädda för trängsel i en vallgata utmed denna utbytt taggtraden
mot slät järntråd och resultatet blev, att vi där flera gånger fingo
byta ut av hästarna sönderbrutna slanor (åverkan skedde från fallan
ej från vallgatan) 'under det att på de många gånger längre stängs—
len, där det var taggtråd, en enda slana behöft ersättas. Någon skade—
görelse av taggtråden ha vi ej behöft anteckna vare sig på hästar
eller nötkreatur.

Å de arealer, som man sålunda bestämt sig för att driva betes—
kultur på, bör man omsorgsfullt planlägga och sedan väl skota an—
läggningen för att den skall ge den ökade avkastning, som beräknas.

Jag förordade ett fullkomligt avstående av allt sambruk mellan
skog och betesmark och vill då t. o. m. helst gå så långt, att betes—
marken helt röjes ren från all träd— och buskvegetation. Undantag
kan möjligen göras för något eller några enstaka träd, men märk väl,
detta ej ur ekonomisk utan jag ville säga ur ren skönhetssynpunkt.
Ty säga vad man vill, så blir betesgräsproduktionen alltid sämre i
skuggan än på de solbelysta markerna. Och i skuggan, där tjälen
sitter kvar längre, än ute i ”solbaddet” kommer vegetationen senare i
gång. En av de fördelar, som anföras för kulturbetet, är just den längre
betestiden. Tidigare bete på våren, uthålligare bete på hösten. Men
å propos detta kvarlämnande av träd och buskar i betesmarken kan
det ofta hända, att träden ej bli så långlivade, som man beräknat, och
för att få behålla ett eller annat vackert träd i betesmarken, har jag
fått vidtaga den åtgärden att stänga omkring dem, då djuren annars
genom att bita i barken och stå och skava mot den skadat stammen
så, att träden snart torkat bort.

Vid ett tillfälle hade vi lämnat en liten dunge på en 10—15 aspar
och ett par björkar kvar i kanten på en åkerfålla, men det dröjde ej
länge förrän hästarne hade skalat asparna, och förrän björkarne på
grund av trampet förde en ganska tynande tillvaro. Det var synd
på björkarne.

Röjning var alltså, vad som först skulle göras, men nu kommer
det stora men som den oerfarne betesmannen så ofta stakar sig på
Den bortröjda träd— och buskvegetationen ger normalt upphov till
skott, och om dessa ej rationellt bekämpas, är marken ur betessynpunkt