Sida 203 [203]
203
Bil. 3.
Betesskötsel.
Föredrag av lantbruksskoleföreståndaren S. Jeansson vid hushåll—
ningssällskapets ordinarie vintersammanträde den 19/12 1927.
I sista numret av tidskriften Svenskt Land skriver statsrådet och
chefen for jordbruksdepartementet Bo von Stockenstrom bl. a.:
I fraga om vara husdjurs utfodring och möjligheten att ned—
bringa kostnaderna härför, så börjar det så småningom gå upp för
oss, vilka förut oanade perspektiv, som den rationella beteskulturen
öppnar. Uppenbart är intresset härför i stigande landet runt och ett
energiskt upplysningsarbete har börjat bedrivas. Förutsättningarna i
vart land for beteskultur äro helt säkert utomordentliga — det anses
att vi äga den betydande arealen av 2 milj. hektar hag— och ängs—
mark, som kan och bör förbättras — och vi börja också allt klarare
skonja vagarne for arbetets ratta bedrivande. Här väntar alltjämt
ett ofantligt rikt arbetsfalt, men blir det bearbetat, så kan det hända,
att vi därmed finna lösningen till det viktiga problemet om produk—
tionskostnadernas nedbringande. Vad det betyder för hela jordbru—
kets ekonomi, att få tillgång till ”billiga foderenheter” ligger i öppen
dag. —
Det finns ju visserligen trakter i vårt land, där sädes—odling och
speciellt brödsädes—odling med fordel bedrives till så övervägande del
att endast en mycket ringa mängd av åkerns produkter förädlas ge—
nom husdjuren, åtminstone direkt, men i många trakter av mellersta
Sverige och i hela Norrland torde förutsättningarna för brödsädes—
odlingens bedrivande i någon större utsträckning vara mycket ringa.
Här i Norrland måste givetvis foderodling, som f. 6. ger skördar, som
fullt mäta sig med och ofta överträffa Södra Sveriges — och detta
torde gälla både kvalitet och kvantitet — bli det, som lantbruket hu—
vudsakligen tar sina inkomster från, — denna foderodling då föräd—
lad genom husdjuren i form av mjölk och därav framställda produk—
ter, men även i form av tillväxt i ladugårdar, får— och svinstallar och
som tillväxt och arbete av våra hästar.
Det var ju egentligen ej så länge sedan, som det allmänt predika—
des om sommarstallfodring och hur man endast genom ett strickt fast—
hållande därvid kunde beräkna att få en hög och jämn produktion av
våra mjölkdjur. Man framhöll bl. andra fördelar, att man noggrannt
kunde reglera tillförseln av fodermedel alltså näringstillförseln till de
olika djurgrupperna ja, t. o. m. till varje särskild individ.
Men svårigheter inställde sig snart nog och därmed en välbehöv—
lig reaktion mot ett naturvidrigt system. När djuren år efter år stodo
uppbundna i ofta trånga, osunda stallar, aldrig varken sommar eller
vinter kommo ut i den livgivande solen och dessutom många gånger
drivfodrades med allehanda mer eller mindre onaturliga fodermedel,
blevo de forsvagade och deras motstandskraft mot sjukdomar min—
skades. Tuberkulosen. hariade svart i Syd—Sveriges höst uppdrivna
låglandsbesättningar och sterilitet, denna verkliga s. k. kultursjukdom
skulle man kunna säga, oftast orsakad av smittosam kastning och
andra infektionssjukdomar, har gjort att många lovande djur i förtid
måst slås ut eller åtminstone uppvisat ett onaturligt stort antal gallar.
Med sjukdom och överlöpning följer givetvis nedsatt produktion
av de enskilda individerna och därmed av hela besättningen och ej
noo med det. medelåldern på diuren i besättningen sjunker och att
detta betyder, att en storre del av uppfödningskostnaderna måste läg—