74
nom vid hans översättning av Dantes Divina
Commedia.
Omnämnde magister dog helt plötsligt under på¬
gående termin, och följde Rundstedtska skolans alla
elever med till kyrkogården i och för gravsättnin¬
gen. Någon särdeles ömhet hade han inte väckt.
Men nog minns jag hur det gräts, och hur jag an¬
strängde mig för att vara lika gråtmild.
Den tredje läraren — matematikern löjtnant
Adolf Törnsten — som flyttat från Göteborg till
Norrköping, iör att därstädes upprätta ett Lyceam,
var också den främste.
Denna hans skola var mycket ansedd, men trod¬
de bror Olof, som aven gick dar, att »Storskolams,
där Axel Stal skar Sina första lagrat, var battre.
Som räknelärare var emellertid -Töfnsten så
framstående att lektionerna blevo ett nöje och de
dummaste — varav jag var en — inte kunde undgå
att begripa, vad som dessförinnan varit en fullstän¬
dig labyrint, utan tillstymmelse av ledande Ariadne¬
tråd.
Uti franska språket undervisade: lärarittmorna
själva, och talades språket obligatoriskt, så gott som
under alla lektioner. Kunskap uti de egentliga
studieämnena gavs dock förnämligast av >mamsell
Hanna», medan talangernas utbildande sköttes av
»mamsell Louise».
Det är också henne jag har act täcka för den
skicklighet uti ritning och konstbroderi jag förvär¬
vat och haft sådan glädje och nytta av under kam¬
pen för tillvaron,