OCR
FRANGECYDTDDA TIDER —2 ” I skolan gick det framåt och var syster Emelie främst i svensk- och allmän historia, medan mina käraste ämnen voro geografi och språk. Inom kort fingo. vi ocksa lärare. Uti tyska språket mosaiska församlingens själasörjare, Schönthal, och minns jag att han lät oss läsa en avhandling om >Die Romane als Epos», varav jag för min del förstod ordalydelsen, men inte meningen. Uti satslära och kriaskrivning undervisades vi av magister Wimmerstedt. Med första kriaämnet, Hösten, var det inte svårt att reda sig, och inte med det andra heller — »>Vem är Sveriges störste konung:> Men när det kom till sådana uppgifter som 2XMIS-e]--av fädrensrära;.... BN var haridock. blott sin> och »Ingen är profet i sitt eget fädernesland>, var det bara en flicka som presterade något dugande. Skolans geni, Anne Marie Swartling — sedermera professorska Lidfors — vilkens scripta läraren brukade taga hem för att beundras av flera andra. Uti det där om »profeten» — vi andra ej begrepo — minns jag att bevisföringen och slutklämmen utgjordes av de betecknande orden ... >Är ej denne timmermannens son?» Hon skrev även sonetter och översatte, redan som skollmreka pa: vers, hasta Scener ur Schilers Walhelm Tell. Senare hela skådespelet, som kom ut på tryck. Hade hon velat kunde hon blivit en framstående skribent — Gömde inte sin lyra under sitt sybord, men inflätade helt obemärkt något av den lager hon kunnat skörda för - egen räkning uti mannens ärekrona, genom den hjälp hon gav ho