Page 71 [71]
OCR
FRÅN ELYDDA TIDER 69 kvicka verser hörde också till. Av morbror Carl Wilhelm Ringborg fingo husets barn varsin blank dukat — efter femtonårsåldern utbytt mot andra gåvor. Nyårsdagen sprungo hela kårer och andra underlydande: om varandra, för att mnan kyrkdagsi — klockan 10 — hinna uppvakta såväl förmän, som en var de hade något att tacka för, eller ville visa skyldig uppmärksamhet. Hos oss stod åkdonet tidigt för dörren, ity att såväl faster Emelie som moster Båth och morbror Carl Wilhelm måste hedras med gotter. Men på sistnämnda ställe med en hel påse konfekt per barn, vilket var något att längta etter Iran det ena aret till det andra. Bortbjudningar inom släkten saknades inte heller för barnen. Men bjödos föräldrarna på middag kommo minderåringarna först efter på kaffe och förvisades snart nog till något avsides liggande rum. Särskilt minns jag hur utstyrda syster och jag en gång kommo till Ringborgs, där far och mor voro före oss. Först och främst kammades vi:av den självgoda barnpigan på så sätt att håret stramades åt kring huvudsvålen — tills "det gjorde riktigt ont — och hopbands med en »ålsnärt». Starkare bindtyg än skinnet av en flådd ål torkat och skuret i smala strimlor finns inte. :Slätades så med slem av kvittenkärnor, tills hårmassan låg glanslös, men omöjlig att rubba. Att vi skulle bära mörkgredelina ylleklänningar
