bror Olof på gunst och nåd ett varv med mig, men
som jag var den enda danslystna i syskorniringen,
snodde jag för det mesta solo matsalsbordet runt
och fann det lika nöjsamt.
Hur som helst aftonen tillbringats, slutade den
med gemensam andaktsstund, då föräldrarna sutto
i pappas soffa> och barnen stodo i ring framför
dem, än läsande bönerna Högt, 1 dold rädda att
korama av sig, än hörande mamma framsäga dem
jämte den avslutande psalmversen Högste Gud,
ack, värdes höra, vad ditt barn nu bedit har».
Mot allt detta tyckes väl svära, att min hemliga
framtidsplan, vid den tiden, var att bliva fndher
serska... Inte för det jag sett någon sådan, men
för att jag fann min nt 1 att hoppa Iran sma tal
och springa förbi alla pojkbekanta, och trodde mig
ämnad till det. En gång också uppe på »barnkam¬
maren», där husets döttrar — sedan bröderna bod¬
de för sig på andra sidan förstugan — ägde tre
rum med Hösugmsdlen som förkläde, var jag jäm¬
väl färdig uppträda som dansös. Ganska lätt och
fantastiskt kostymerad. Detta inför bröderna och
de blivande framstegsmännen, Johannes Ringborg
och "Pehr August Gödecke. Den förre — vänner
emellan >John> kallad — vida känd ej blott som in¬
genjör, utan synnerligen framstående jordbrukare
och kommunalman i Östergötland. Den senare
namnkunnig som berömd folkhögskoleförestånda¬
FÖ; författare, tidningsman, forskare i fornnordi¬
ska språk och översättare av Eddan.