ligast organiserade det hela. Med nyckelkorgen på
armen och en brokigt smårutad sidenduk över hu¬
vudet gjorde mamma då stora ronden i källare, ba¬
garstuga och visthusbodar. Stannade stäl OCksårt
köket för att laga till en och annan rätt, giva order
eller lämna fram specerier, socker, smör med flera
ingredienser. Gott om tjänare var det i de dagar¬
na, och ett strängare — men också samvetsömmare
SE sätt art behanda dem:
Efter avslutade hushållsbestyr kom först räken¬
skapsboken, sedan slätsömmen fram.
Hur mycken husflit fordrades inte också vid en
tidpunkt, då det icke allenast spanns och Vavdesti
hemmen, utan allt vad gånglinne, skjortor, duktyg
och lakan var, skulle sys för hand. Något av den
jäktande brådska som nu råder minns jag inte. AN TE
hanns med. Allt hade sin tid. Men sägas må, att
morgontimmarna togos mera i akt, och att vid bak¬
ning, slakt, ljusstöpning och andra storsysslor, ar¬
betet tog sin början redan vid midnatt.
Tid för läsning, brevskrivning, konstsömnad och
sällskapsliv saknades ej heller. Och hur strängt
upptagen matmodern var, sjönk hon aldrig ner GU
en huslighetens träl. Mig lärde hon läsa och skri¬
va och kunde jag innan jag började skolan Lind¬
bloms katekes från perm till perm samt var genom
hennes undervisning så pass skicklig i handaslöjd,
att jag stickat ett par yllelångstrumpor åt min far,
sytt ett daglinne åt: mig själv, och broderat en
»märkduk» med alfabet, siffror, årtal, kors, ankare,
och andra emblemer — vilket inte var mera än som
sig borde och inte räknades mig till förtjänst,