Page 33 [33]
FRÅN FLYDDA TIDER 31
nen. Ett fartyg med svällande segel, vilande på vå¬
gor av spunnet socker.
Allt emellanåt om vintrarna brukade föräldrar¬
na företaga en slädfärd på aderton mil till huvud¬
staden. Förmödligen med eget. ekipage, som sed
var. Men när Raketen och Kometen — som minst
av allt gjorde skäl för namnen — skulle försöka sig
på regelbundna turer mellan Norrköping och Stock¬
holm ville de liksom många andra, begagna sig av
det bekvämare färdemedlet.
Att far och mor ämnade resa bort — helst sjö¬
ledes — var för min syster och mig en världshän¬
delse. Och när nu ångaren skulle passera — lika
krypande långsamt, vilken av de båda det var —
stannade den helt. tvärt. mitt för ftonstren dar. vi
lågo med näsorna mot glasrutan.
»Ett skeppsbrott! Ett skeppsbrott», sade jag mig
i förfäran. Ty hade. jag inte helt nyss hört berät¬
tas om fregatten Medusas fasansfulla undergång.
Och uti en tavelbok sett illustrationen över några
dess besättningsmäns räddningsförsök och oerhör¬
da lidande på en timmerflotte. Bleka och knäsvaga
Aviändgest fusade vi utt det fria tillhjälp ock rädd:
Hing, och blevo nästan snopna då. skoövlarna i det
samma gingo runt och fartyget började skrida
framåt medan far och mor viftade oss till därifrån.
Till tidigare minnen hör även att kung: Oscar I;
något år efter skeppsdockans färdigbyggande kom
för att bese varvet under min fars ledning. Upp¬
vaktning var väl med men hägrar för erinringen
endast de två — monarken och hans ledsagare.