År 1847 lades grunden till skeppsdockan på Gam¬
la Varvet, till vilkens byggande handels- och sjö¬
fartsfonden lärer lämnat ett lån på 30,000 riksda¬
ler ouppsägbart så länge skeppsdockan existerade.
I sin helhet säges den ha köstat 84,120 riksdaler,
vartill statsverket lämnade ytterligare 33,000 lik¬
nande mynt. Omkostnaderna tyckas således va¬
rit betryggade, och törs jag inte närmare yttra
mig om vilken del min far hade uti det storartade
byggnadsföretagets uppkomst och genomförande.
Men nog minnes jag hur den stort tilltagna köks¬
trädgården, med tillhörande Sparrissängar, grön¬
saksland och bärbuskar raserades för att giva den
rum. Och ännu ser jag för mig hur den smidiga blå¬
leran hämtades upp ur jordens innandömen, liksom
hur det muntert bullersamma, av sång ackompan¬
jerade, pålningsarbetet skred framåt.
Tiden och stunden för dockans invigning vet jag
lika litet, som hur den tillgick. Men att det sköts
med kanoner och att tal höllos och skålar druckos
vid en större herrmiddag i föräldrahemmet dagen
till ära, minns jag... Om också mindre tydligt än
att husets presentabla barn fingo komma in och häl¬
sa vid desserten och stanna så pass länge, att de
hunno beskåda något rent förunderligt — kroka¬