Page 28 [28]
en alldeles förträfflig effekt. Ansiktet ar likt, men
den sköna örnblicken felas. Arbetet är emellertid
vackert och gör ära åt den store mannens minne,
liksom åt det samhälle som bättre än andra för¬
stått värdera hans stora förtjänster om fädernes¬
landet.»
kk
Till mina tidigare hågkomster hör ävenledes en
slädfärd till herrgården Landsjö i skogstrakt utan¬
för »Wäster tull». Dock är det hemfärden i snö¬
ljuset ensamt, erinringen gäller. Varmt inbäddad
mellan föräldrarna som jag setat väcktes jag av att
min far, som ägde en väldig stämma, hojtade, sjöng
— eller rättare vrålade — som en besatt. Inte
hjälpte det heller att mamma, som var musikaliskt
bildad, bad och tiggde honom för allt i världen hålla
sig tyst. Han bara tog Talt värre "Sämgane var
han nu minst av allt och ingen under att vargparet,
som lärer förföljt släden, skyndsamt tog till flyk¬
ten.
En hel del år senare, då jag var både hustru och
mor och helt allena vandrade framat em snöoig
landsväg på Dalsland, kom jag halvt ovetande åter
i varganärhet. Visst kastade jag misstänksamma
blickar på djuret, som tassade innanför gärdesgår¬
den, på andra sidan vägen och sökte trösta mig
med, att det kunde, vara en. hund: rOck- nog pas
skyndade jag stegen, för att komma närmare män¬
niskoboningar, men rädd var jag egentligen inte...
Som rovdjurets önskningar emellertid synbarligen