Sida 24 [24]
OCR
modellerade staty på Saltängstorget, vilket med det samma omdöptes till Carl-Johanstorg. I och för högtidligheten hade »den sköna Desirée» — nu en torr liten gumma — tagit in uti det Leopoldska huset, vilket, byggt av stadens på sin tid rikaste man, Fredrik Jancke, var synnerligen rymligt och konstnärligt inrett. Kung Oscar residerade samtidigt hos greve Schwerin vid Saltängsalléen och hans gemål, med sonen prins August, uti >»Kungshuset> längre ner vid samma gata. Aldrig hade väl Norrköping tett sig ståtligare än då med paraderande 800 man av östgöta Livgrenadiärer jämte musikkår. Älskad som få hade »Sali kungen», som gjort så mycket till stadens fromma, varit. Och lärer trots fyrverkerier, illumination, fröjd och festlighet något av sorgehögtid legat i själva stämningen. Statyn, som var en tacksamhetsgåva från hela samhället, hade dock förnämligast tillkommit genom dess stödjepelare — Carl Johans personlige vän — John Swartz, såväl pekuniära bidrag som initiativ. De läktare från vilka dess avtäckande beskådadesihade min far byggt. "Sävar den stora. halverkelformigt amfiteatraliska uti torgets bakgrund för kungligheten, hovet, högre militärer, ortens eller stadens honoratiores och borgerskap, som de lådliknande för menighet, barn och tjänstefolk — varifrån man hade bästa överblicken. Vad var också naturligare än att allas ögon lika
