tankeliv väcktes och utvecklades, har jag mina bä¬
sta minnen.
Det ljust mönjafärgade trähus på två våningar,
med låga fönster, dit vi flyttade in, var väl det an¬
språklösast möjliga. Men närmast det smögo sig
fyra lönnar och utmed fasaden en trädgårdstäppa,
skild endast genom ett grönmålat spjälstaket och
en smal pålskodd kajplan, från det förbiilande vatt¬
net. Strömmen följde nämligen med också hit, men
lugnad och segelbar, som nödvändigt var, då ett
skeppsvarv bredde sin omfångsrika tomtyta såväl
uppåt och neråt strömbrädden, som inåt landssidan
och min far — vilken ärvt också. det. efter sin tar
— var dess chef och ledare.
För exteriörer räckte mina dunkla begrepp emel¬
lertid- ej till.