Page 11 [11]
OCR
DUNKLA HAÄGKOMSTER! Till mina allra första minnen faknar jag att en lång, ståtlig herreman ledde den lilla vitklädda flickan över en kort bro till en holme, där det fanns en byggnad med torn och öppet portvalv. Att föraren var »morbror Erik» visste jag, men lika litet att han var äldste sonen till stadens främste man, John Swartz, som att besöket gällde »Gamla mässingsbruket>. Morbror var han i sträng bemärkelse inte heller, men småbarn ha visst i alla tider haft överflöd av morbröder och farbröder, mostrar och tanter. Ståtligt vacker var den tavla som härstädes bredde sig för ögat i det Motala Ström, ung och bångstyrig, rusade fram över stenig grund, skivbord och dammluckor, tvärt igenom Norrköpings stad på sin färd mot Bråviken och Östersjön. Så gör den annu idag, men mera inftaängad ut mduStriens” tjänst och 1 mindre grad prydd av dessa otaliga, genom hopade rullstenar byggda småholmar, där slokande pilar tagit fäste. Redan då slöto sig emellertid som en ram kring det hela, gråvita
