Page 11 [11]
DUNKLA HAÄGKOMSTER!
Till mina allra första minnen faknar jag att en
lång, ståtlig herreman ledde den lilla vitklädda flic¬
kan över en kort bro till en holme, där det fanns en
byggnad med torn och öppet portvalv. Att föra¬
ren var »morbror Erik» visste jag, men lika litet att
han var äldste sonen till stadens främste man, John
Swartz, som att besöket gällde »Gamla mässings¬
bruket>.
Morbror var han i sträng bemärkelse inte heller,
men småbarn ha visst i alla tider haft överflöd av
morbröder och farbröder, mostrar och tanter.
Ståtligt vacker var den tavla som härstädes
bredde sig för ögat i det Motala Ström, ung och
bångstyrig, rusade fram över stenig grund, skiv¬
bord och dammluckor, tvärt igenom Norrköpings
stad på sin färd mot Bråviken och Östersjön. Så
gör den annu idag, men mera inftaängad ut mdu¬
Striens” tjänst och 1 mindre grad prydd av dessa
otaliga, genom hopade rullstenar byggda småhol¬
mar, där slokande pilar tagit fäste. Redan då slöto
sig emellertid som en ram kring det hela, gråvita