Sida 9 [9]
OCR
essa minnesteckningar ha kommit till som en D överraskning för mig själv. Ingen gång ämnade jag kungöra mina egna, obetydliga upplevelser. Men så en novembernatt, 1916, då jag inte kunde sova och krigets, fasans, syndens och nödens mörker syntes mig ligga tyngre än någonsin över jorden, gingo tankarna ofrivilligt åter till »den gamla goda tiden», då tillvaron ställde sig så enkel och naturlig — som kunde den aldrig bliva annorlunda. Minne efter minne trädde fram — ljust och tröstande — och innan morgonen grydde hade längtan att samla, binda och bevara dessa erinringar till egen, anhörigas eller fleras skärskådande, vuxit sig så stor att den tvingade till ett försök. Mången dyster stund har utformandet av dessa anteckningar skingrat och framläggas de nu — anspråkslösa som de äro — för allmänheten i den förhoppning, att någon liten gnista av den MAdje de fat skänkt skribenten måtte återfalla på läsaren.
