Sida 9 [9]
essa minnesteckningar ha kommit till som en
D överraskning för mig själv. Ingen gång ämna¬
de jag kungöra mina egna, obetydliga upplevelser.
Men så en novembernatt, 1916, då jag inte kunde
sova och krigets, fasans, syndens och nödens mör¬
ker syntes mig ligga tyngre än någonsin över jor¬
den, gingo tankarna ofrivilligt åter till »den gamla
goda tiden», då tillvaron ställde sig så enkel och na¬
turlig — som kunde den aldrig bliva annorlunda.
Minne efter minne trädde fram — ljust och trös¬
tande — och innan morgonen grydde hade längtan
att samla, binda och bevara dessa erinringar till
egen, anhörigas eller fleras skärskådande, vuxit sig
så stor att den tvingade till ett försök.
Mången dyster stund har utformandet av dessa
anteckningar skingrat och framläggas de nu — an¬
språkslösa som de äro — för allmänheten i den för¬
hoppning, att någon liten gnista av den MAdje de
fat
skänkt skribenten måtte återfalla på läsaren.