hennes" »teckens r81;. får offer 83, 12,
£örGS: 903 DArAK KASSÖR: B sub, 2,
96. Saredne (Saredni etc.) 24, 25, 33,
34, 45, 64, 66, 71; får offer 83. Akka
»gumma», edne »moder»>; den första
sammansättningsleden hänger samman
med verbet saret, särrat, som särskildt
betyder »klyfva eller fläka sönder senor
till tunna fibrer, af hvilka sedan sen¬
tråd beredes», således ett slags mot¬
svarighet till de bofastes spinnande.
Den i ordböckerna upptagna betydelsen
»skapa> torde vara deriverad ur säg¬
nerna om Sarakkas förhållande vid ett
barns aflelse, och är således, om den
alls funnits hos folket ilÉb, sekundär.
I 'Gellivare har upptecknats ett, "ord
sarak »barnmorska» och i Jokkmokk
frasen nåu lä mu Sarak sarram »så
har Sarak beredt mig» (jfr äfven L. L.
LäsrADIvs hos Frus, Mytol., s. 90);
från Gellivare härstamma likaledes ut¬
trycken sarak-skierma »halt ifrån föd¬
seln> och sarakin sjiunjetum »ifrån
födseln så eller så skapad». Det är så¬
lunda icke omöjligt, att namnets ur¬
sprungliga -förm- är Sarak (=> »Sen¬
trådsämneberederskan») och att utvidg¬
ningen till Sarakka skett genom kon¬
tamination med ordet akka »>eumma»
Härför tala äfven de former, som HöG¬
STRÖM anför i sin lappmarksbeskrifning,
s. 178 £.: »Det är vist, at man i som¬
liga Lapmarker brukat det ordet Sara¬
gads [diminutiv af ett Sarag] för et
Nomen Appellativum, i stället för Crea¬
tor. I Kaitom har man andra ord på
skapare och skapa, nämligen Seunedie
och Seunedet: men Sarak är ej eller
obekant, emedan det händt, at då man
frågat dem hvilken som skapat verlden,
har en del svarat SENS etc. EOS
LINDAHL & ÖHRLING lö 394: »Sar¬
akka, Dea partus, a Läpohibus olim
culta, cui adseribebant partus formosi¬
tatem & felicitatem parture. Mater
ejus fuit Mudderakka. [Dessa notiser
härstamma tydligen från VON WESs'
Hodie de partu felici & facili dieitur:
Saraklan edne nuolei, mater Sarakkae
ligamina solvit. Ipsum quoque partum
appellant sarakka & sarak». . Om åter
formen Sarakka är den ursprungliga,
torde Sar- vara en förkortning af sara
(gen. saragen), ett nomen actionis af
verbet säret; i alla händelser torde
denna afledning föreligga i namnet Sar¬
edne.
suoreék-muora) betyder »i två delar
klufvet, gaffelformigt trästycke».
Uksakhka '(Ugsakka, Uxakka, Uxaca,
Vxåca, "Uxi-akka etc.) 2, 3, 9,.13,:25,
27, 34, 40, 57, 62, 638 (XXVD, 65, 66, 71,
13,88 fi, 96, 98, 102, 108; får offer 25; 27,
34, 57, 73, 88, 96; Uksakka ger gosse¬
barn 34, 40, 57, 78, 102. Bet: »Dörr¬
gumman
akka,rJuracn etö.) NI VI, 29, löda 20,
34, 40, 58, 65, 71, 88, 96, 98, 102; får offer
34, 58, 88, 96; Juksakka ger gossebarn
23, 88, 102. Betyder »Båggumman
och borde egentligen skrifvas Juoks¬
akka, hvilken skrifform emellertid
kanske afviker för mycket från den
traditionella.
Stilko-edni, Stöukednpi) 203-102: 07.
össmodern»; det sydlapska
» har sålunda fordom äfven
kunnat betyda båge», hvarom 'också
det jämtle mdslapska uttrycket huärnorjan
stäuke »regnbågen» påminner.
Possiacca, Poxi-akka ete.) 16, 24, 27,
40; 62 (XXVID, 78, 98; får offer.24, 27,
13... Bet.: »Påssjogumman».
får offer.
Ailes, Ailesolmai, Aile Kesolmai etc.)
ARVID 1818, BE S0LIBE TIS 003
offer 57. Bet.: »Helgdagsmannen>.
109. -- Eredagen. helighålles” 38; 67;
Frid-Ailikes OFredagshelgen») 101.
Lördagen helighålles 138, 33, 57; Lawa¬
Ailikes (>Lördagshelgen») 1038. Sön¬
dagen helighålles 13, 33, 57; » Buorres¬
Aäilikes, Söndags-Mand> 100 (buorres sy
nes vara = burist, puorist »czod dag! väl»).
ghålles: »Gamle Juledage» 109;
ceremonier vid brunnen 26 f.; barnen
få stryk 738; offer och skålar 28, 24,
20, 21, 84 37,0783; Julkungkäpp 72;
julmånen 24, 33, 38, 40, 72, 80.
Galle) 21 21781, 125; för offer 24727
37; hans skål drickes på julen 27, 37.
3et.: »Julaftonsgubben»; namnet är
upptecknadt i söder, enär detsamma i
norr, åtminstone fr. o. m. Lule lapp¬
mark har förlorat sitt börjande st-:
ruotta, ruotta-ieket »julafton». v. Du¬
BENS etymologi s. 222 (ur nord. drott)
synes omöjl
Folge, Husfolk» är "ett mycket nordligt
ord, som ej "ens felen i bulle
lappmark.