Sida 166 [166]
OCR
hennes" »teckens r81;. får offer 83, 12, £örGS: 903 DArAK KASSÖR: B sub, 2, 96. Saredne (Saredni etc.) 24, 25, 33, 34, 45, 64, 66, 71; får offer 83. Akka »gumma», edne »moder»>; den första sammansättningsleden hänger samman med verbet saret, särrat, som särskildt betyder »klyfva eller fläka sönder senor till tunna fibrer, af hvilka sedan sentråd beredes», således ett slags motsvarighet till de bofastes spinnande. Den i ordböckerna upptagna betydelsen »skapa> torde vara deriverad ur sägnerna om Sarakkas förhållande vid ett barns aflelse, och är således, om den alls funnits hos folket ilÉb, sekundär. I 'Gellivare har upptecknats ett, "ord sarak »barnmorska» och i Jokkmokk frasen nåu lä mu Sarak sarram »så har Sarak beredt mig» (jfr äfven L. L. LäsrADIvs hos Frus, Mytol., s. 90); från Gellivare härstamma likaledes uttrycken sarak-skierma »halt ifrån födseln> och sarakin sjiunjetum »ifrån födseln så eller så skapad». Det är sålunda icke omöjligt, att namnets ursprungliga -förm- är Sarak (=> »Sentrådsämneberederskan») och att utvidgningen till Sarakka skett genom kontamination med ordet akka »>eumma» Härför tala äfven de former, som HöGSTRÖM anför i sin lappmarksbeskrifning, s. 178 £.: »Det är vist, at man i somliga Lapmarker brukat det ordet Saragads [diminutiv af ett Sarag] för et Nomen Appellativum, i stället för Creator. I Kaitom har man andra ord på skapare och skapa, nämligen Seunedie och Seunedet: men Sarak är ej eller obekant, emedan det händt, at då man frågat dem hvilken som skapat verlden, har en del svarat SENS etc. EOS LINDAHL & ÖHRLING lö 394: »Sarakka, Dea partus, a Läpohibus olim culta, cui adseribebant partus formositatem & felicitatem parture. Mater ejus fuit Mudderakka. [Dessa notiser härstamma tydligen från VON WESs' Hodie de partu felici & facili dieitur: Saraklan edne nuolei, mater Sarakkae ligamina solvit. Ipsum quoque partum appellant sarakka & sarak». . Om åter formen Sarakka är den ursprungliga, torde Sar- vara en förkortning af sara (gen. saragen), ett nomen actionis af verbet säret; i alla händelser torde denna afledning föreligga i namnet Saredne. suoreék-muora) betyder »i två delar klufvet, gaffelformigt trästycke». Uksakhka '(Ugsakka, Uxakka, Uxaca, Vxåca, "Uxi-akka etc.) 2, 3, 9,.13,:25, 27, 34, 40, 57, 62, 638 (XXVD, 65, 66, 71, 13,88 fi, 96, 98, 102, 108; får offer 25; 27, 34, 57, 73, 88, 96; Uksakka ger gossebarn 34, 40, 57, 78, 102. Bet: »Dörrgumman rias dörr akka,rJuracn etö.) NI VI, 29, löda 20, 34, 40, 58, 65, 71, 88, 96, 98, 102; får offer 34, 58, 88, 96; Juksakka ger gossebarn 23, 88, 102. Betyder »Båggumman och borde egentligen skrifvas Juoksakka, hvilken skrifform emellertid kanske afviker för mycket från den traditionella. Stilko-edni, Stöukednpi) 203-102: 07. össmodern»; det sydlapska » har sålunda fordom äfven kunnat betyda båge», hvarom 'också det jämtle mdslapska uttrycket huärnorjan stäuke »regnbågen» påminner. Jjöukot »sköta barn». Possiacca, Poxi-akka ete.) 16, 24, 27, 40; 62 (XXVID, 78, 98; får offer.24, 27, 13... Bet.: »Påssjogumman». får offer. Ailes, Ailesolmai, Aile Kesolmai etc.) ARVID 1818, BE S0LIBE TIS 003 offer 57. Bet.: »Helgdagsmannen>. 109. -- Eredagen. helighålles” 38; 67; Frid-Ailikes OFredagshelgen») 101. Lördagen helighålles 138, 33, 57; LawaAilikes (>Lördagshelgen») 1038. Söndagen helighålles 13, 33, 57; » BuorresAäilikes, Söndags-Mand> 100 (buorres sy nes vara = burist, puorist »czod dag! väl»). ghålles: »Gamle Juledage» 109; ceremonier vid brunnen 26 f.; barnen få stryk 738; offer och skålar 28, 24, 20, 21, 84 37,0783; Julkungkäpp 72; julmånen 24, 33, 38, 40, 72, 80. Galle) 21 21781, 125; för offer 24727 37; hans skål drickes på julen 27, 37. 3et.: »Julaftonsgubben»; namnet är upptecknadt i söder, enär detsamma i norr, åtminstone fr. o. m. Lule lappmark har förlorat sitt börjande st-: ruotta, ruotta-ieket »julafton». v. DuBENS etymologi s. 222 (ur nord. drott) synes omöjl Folge, Husfolk» är "ett mycket nordligt ord, som ej "ens felen i bulle lappmark.
