OCR Output

86 FORBUS JÄMFÖRELSE OCH REFUTATION.

12. 9. draken Apoc. 12. 9. HSatanas ib. Men Herren Jesus den him¬
melska hinden. Cant. 2. 9. den rätta krigsman. Exod. 15 Herren
uti strid. P. 24. 8. en stark hielte Esa. 9. 6. som hielper de sina
1 nöden Ps 50. 15 som allena hielper oss emot wåra owänner och
alla dem som oss hata Luc 1. 71. så att trullkarlarna och sielfwa
diefwulen slätt intet förmå, ja icke ett hufwudhår skada, utan hans
tillstädielse. Math. 10. 30. ty then Herren will bewara, han är utan
fahra; är Gud med oss, säger Paulus, ho kan wara emot oss. Rom 8.
31. Han hielper han beskyddar oss, att intet ondt skall omstörta
oss P. 91. 4 sq. Wi hafwa en Gud som oss hielper och Herren Herren
den ifrån döden frälsar P. 68. 21.

Entel. will man här införa Romarenas afgud, Apollo hwilken
de tillägnat många syslor och ämbeten, och däribland att han warit
den förnämsta uti Spådomskonsten, genom hwilken Diefwulen gifwit
sinom dyrkarom swar.

Denna Apollini är ey olik det satans spådoms Instrumentet lapp¬
trumman, som skall spå lycka ellr olycka, enär Noiden med hammaren
ellr käppen slår därpå, tå den på trumman lagde ringen ellr ett
litet grenigt träd baja kallat, till den afmålade afguden röres, hwilket
betyder godt ellr ondt, med- ellr motgång, effter det som ringen ellr
Baja förd blifwit och praesenterar sig samma lapptrumma af oval Figur,
nästan lik Apollinis hufwud!, på hkn ögonen äro de fördömda af¬
gudars beläten och afsättningar som wisa skola hwad menniskiommen

händandes warder: Och munnen en ring den där likasom med tahl

1 Jens Kildal börjar sin beskrifning af trumman med dessa ord: »Runbomen
(saasom det holdes for) betyder Othins Hoved» (Norske Videnskabers Selskabs Skrif¬
ter, 1896, n:o 4, s. 47). Men i sin predikan har han följande passus: »et folk, som
Scheyferus siger, at vere kommet af de Scyther, hvilket opholder sig i nordiske lande,
kunde ikke naae til Delphos, og der giöre spörsmaal om hvad de vilde vide, og derfor
(saa som der siges) gav dievelen deres Noyder tilkiende, at de skulle giöre lignelsen
af Appollinis hovet af skind og tre, det de og giorde; det, som bemerkede ansigtet,
var af skind; men det, som bemeerkede nakken, var af tree. Denne lignelsen af Apolli¬
nis hovet kaldte de Runebomme.» Någon dylik framställning träffar man emellertid
icke hos den nyktre och vetenskaplige Schefferus. Det är i stället Torneeus, som tror,
att lapparna »måtte wara ifrån någon af dhe Schytiska orterna härkomna» (Sv. Landsm.
XVII, 3, s. 12), och jämför spåtrumman med ett oraculum Apollinis (s. 29). Scheffe¬
rus bryr sig inte ens om att referera dessa funderingar. I alla händelser är öfver¬
ensstämmelsen mellan Forbus och Jens Kildal här uppenbar och får väl förklaras ur
deras personliga sammanträffande och ömsesidiga beroende af von Westens vidlyftiga
sinstruktioner»,