OCR Output

78 FORBUS JÄMFÖRELSE OCH REFUTATION.

sända en siäl för hwilken gudinnan Saraca skall låta wäxa kroppen
i moderlifwet; detta kommer öfr ens med de Graekers afguderi, hwilka
hållit Zeva af de Latiner ellr Romare Jupiter kallad, för den för¬
nämsta och mäktigaste bland alla gudar, och att han gifwer men¬
niskiomen lif, effter detta. Martialis: Jupiter est quodeunque vides
quodeunque moueris. Men faseligt att tänkia som diefwulen hade en
sådan macht, och tillskrifwa honom kropp och siäl, där dock han den
onde andan ey kan gifwa menniskiorne ett hår eller skada det utan
Guds tillstädielse; men Herren är den som gifwer kropp och siäl, ögon
öron och alla lemmar, förnufft och all sinne, säger den h. Lutherus i
sin förklarning öfwer den 1:sta trones articel i Catechismo som Gudz
ande det sielf betygar genom Lucam. Act 17, 25. 26. Gud gifwer
allom lif och anda och har giordt alt mankön af ett blod, till att boo
på jordene. Och Gudz man den tålmodige Job äfwen bekenner. Cap.
10. 12 lif och wällgerning har tu giordt mig, och titt upseende be¬
warar min anda. Detta samma Moyses i skapelse Historien, att Gud
skapade Adam af en jordklimp och inblåste i hans näsa en lefwande
anda. HEua giorde han af Adams refben och sade till dem, Crescite et
multiplicamini Gen 2. 21. 22 et 1. 28. J krafft af hwilken wälsignelse
menniskiorna hafwa sin upprinnelse och böra ärkenna herren sin Gud
endast och allenast för sin skapare. Hadien, hållin för den högsta bland
Gudarna eller diefwulen som samma Guden är, har icke macht att
skapa en luus genom alla sina Trollkarlar; ty det står om dem Exod.
8..18 the wille giöra löss; men de kunde intet. Han har ingen ting
skapat derföre måste han förkastas effter det som Herren tahlar. Jer.
10. 11. De Gudar, som himmel och jord icke giordt hafwa, förgånge
af jordene och under himmelen.

Folket uti Jndien hafwa dyrkat diefwulen, och offrat till honom
under en qwinnos hamn, som de kallat Ceres hwilken förmentes gifwa
Jordene dess gröda och wäxt.

De Asgyptier hafwa sammaledes tillbedit diefwulen uti en qwinnos
namn Isis den de tänkt wara en härskarinna öfr jordenes gröda,
samt derföre offrat till henne. Det samma har man funnit i wår tid
hos de arma lappar att de dyrkat diefwulen i en Jungfrus liknelse,
Rananeide kallad, ellr den gröna jungfrun och är hollen före att boo
under stiernorna, ibland de förnämsta Gudar. Häröfwer klagar Herren