OCR Output

FORBUS' JÄMFÖRELSE OCH REFUTATION. ikvg

annan mig allena älska och ingen annan jämte mig, till mig sättia
al tin förtröstan och ingen annan, såsom Lutherus i sin förklaring det
oss företyder; ty iag är den Gud, som mina ähro gifwer ingen annan
Es. 42. 8. Derföre skolen i icke ihogkomma andra Gudars namn och
af eder mun skola de icke hörde warda. Exod. 23. 13. Herrens ord
lyda om afguderiet således Deut. 8. 19. Om tu förgeter Herren tin
Gud, och följer andra Gudar effter och tienar dem och tillbeder dem:
så betyger iag idag öfwer eder att i skolen slätt förgås, item blek
Om i afträden ifrån eder Gud och tienen andra Gudar och tillbedien
them, så skall min wrede förgrymma sig öfwer eder, som lycker him¬
melen till, att intet regn kommer och jorden gifwer icke sin wäxt, och
i skolen snarligen förgås. Sammaledes lyder Herrans ord med för¬
bannelse öfwer dem som offra afgudomen, och them dyrkia och tiena.
Exod. 22. 20 them som offrar gudom utom Herranom allena, han ware
förbannad och Deut. 27. 15 Förbannat ware then som giör en afgud
eller gutit belete, Herrans styggelse, om afgudabeläten talar Gudz
anda genom David P 115. 4. 5. 6. 7. Theras afgudar hafwa mun
och tala intet, the hafwa ögon och se intet, öron och höra intet, näso
och luchta intet; the hafwa händer och taga intet; fötter hafwa the
och gå intet, och tala intet genom deras hals, och P 185 16. 17 the
hafwa mun och tahla intet; the hafwa ögon och se intet; the hafwa
öron och höra intet, och ingen anda är i theras munn.

Hwem må tå tillbedia sådana Gudar som äro ett dödt ting och
intet lif hafwa, med menniskio händer giorda, som och af menniskiorna
kunna förstöras, af eld uppbrännas och af rost och mal förderfwas?
Hörom till och märkiom fåfengelighetena och den afgudiske galen¬
skapen: Trollkarlar och afgudadyrkare hafwa fruchtat före att werl¬
den skulle åldras och fördenskull uprest en stod wid Offeraltaret,
hwarmed werldenes man Radien ellr Kirfwa Radien skall uppehålla
werlden att hon icke må falla uhr sitt skick och bestånd, samt
smort samma stod med blod och äfwen åthskillige stenar därwid.
Men Herren Gud säger. Leu. 26. 1. J skolen icke upresa eder några
stodar icke häller nogon wårdsten sättia i edro lande till att tillbedia
therföre; ty iag är Herren eder Gud. Menniskiorna i lappmarken
hafwa hollit före, och ännu till en dehbl tänkia kunna, att till den
kropp, som aflas i moderlifwet, skall Radien ell werldenes man ned¬