OCR Output

LENNART SIDENIUS BREF TILL JOH. TORNBERG. 55

tigare än Himmelens Gud, saasom de straxt kan hämna deras tilfogade
orätt! Mig synes dät är rådeligt, at Hr Pastor skulle tage i sit huus
en eller annan Lap og tala guds ord hwar dag for ham til afguderijets
nedbrytelse, så kunde han uthwärka nogon bekiändelse. Lapparna från
Juckesjerf hafwa warit dänna sommar mycket skicheliga deruthinnan,
at de hafwa tämmefligen] afhållit sig från drukkenskap, hwilket Hr
Pastors [goda] formaning måå tilskrifwas. Jag bär dän son[liga] tilforsikt
til Hr Pastor at han iche illa anseer dätta mit u-artade skrifft; Herren
er mit wittne, at Jag har giort det udi en god intention. Hr Pastors
hälsn[ing] til Hr Lector har Jag anmält, men sedan har her [icke] kom¬
mit skrifwelse från honom. Näst ydmyg res[pect] til Hr Pastoren[s]
dygdädle kiäresta? og fromma [barn] Vil Jag hafwa honom Guds pro¬
tection anbefal[lat og] önskar at leva
Velärvordig og Höglerde Hr Pastorens
Tienstberedvilli[gste og]
ödmiukaste Clie[nt og]
Tienare
Öfverseelsetter Lenart Sid[enius]

i Astafiorden
som er mit logement
dT -OCctobris L720.

1 En målande skildring af denna lapparnas uppfattning ger Högström i »Missions¬
förrätningar i Lapmarken» s. 34 f: »— — Efter något ytterligare samtal i detta ämne
[om seitarna vid Gellivare], bad mig en wiss Lapp, wid namn Snadda, jag wille tåla,
om han sade sin tanka rent ut efter sin hittils fattade öfwertygelse. Han sade sig
af gammalt folk hört berättas, huru lyklige och i hwad wälmåga folket lefde den
tiden man fritt brukade desse helgedomar, samt huru många underliga öden och säl¬
samma händelser hans folk blifwit underkastadt, och huru en almän fattigdom tiltagit
sedan för bruket af dessa sedwänjor så många hinder blifwit lagde i wägen. Han
åberopade sig den så kallade Nederbyn [skogslapparna], som i forna tider bestått af
hundrade skatte-Lappar, rike och förmögne; men sedan de börjat afwika ifrån sina
förfäders seder, äro de blefne förströdde, och finnas nu mera i hela denna by ej flere,
än några få, och det mäst tiggare. Han berättade om sin far, at han brukade trumma
(Kobdas), och mådde wäl: han sielf hade nu aflagt den, men ser sig ej annat förestå,
än snart få gå för andras dörrar. Han trodde at Gud gifwer så wäl, ja så snart, de
onda och trolpackor sin föda, som de fromma. Han höll före, at när wargen kom¬
mer, lärer han ej hafwa större försyn för mina renar, än hans. Han fruktade, at
Kaitom snart lärer blifwa öde, om man fortfar at aflägga de gamla sedwänjorne:
hwilket de wäl förrut sedt, som i tid börjat begifwa sig undan och redan flytt bort,
o.s w. Wid alt detta lade de öfrige Lappar sit ord til, hwaraf jag kunde märka,
at de woro af samma tanka, som han.»

2 = hustru.