Sida 78 [78]
OCR
26 MAG. CARL SOLANDERS RELATION OM LAPPARNAS HEDENDOM. nu med kropp och Siäl til bonom komma, som i moderlifwet med Siäl och anda hänne begåfwat hafwer. Vuokko, wet man ännu intet, hwarföre den är dyrkad worden. Enär en Noid 92: trullkarl, som uti konsten fullkomlig är, wil spela på trumman, dricker han först bränwin, tilförne brukades luut; begynnandes sedan med nogra hos sig warande qwinfolk at siunga, hwilken sång och sammankomst kallas Noide Tiömeka!, då de tilstädes wara skola, som wilja hulpne warda; under samma sång förehafwer han sig grufweligen, tagandes eld i händerna, och låtz med en knif både i händer och fötter skiära sig, jemte det han kastar sig omkring på knäna; inbillandes de närwarande, sig wara rätt hård och genomdrifwen; uti hwilket raseri, til dess han omsider swimar, continueres; och då talar han med Jami Kutserne som skal gifwa den siuke hälsan, eller med nogen annan, som han wil hafwa hielp utaf; under h:ken beswimelse, hans Passevare-Gulli lifwet bewarar, då han sedan af en wiss tilförordnad piga upwäkt blifwer; säjandes straxt huru mycket offer han låfwat hafwer. På samma sätt igenkalla de sina döda, at deras Rehnhiordar wårda. Äfwenledes, när de wilja tilfoga enom skada sig emillan, ellr sättia biörn på den andras rehnmark, bruka de samma trulldom, förutan det, de då intet dåna. FEmnär den ena Noiden sätter sig up emot andra, då framställa de sine Passevare-Gulli, Loide, Sarva, hwilken sidsta är aldra-starkast, under hopp at tär med hwar annan öfwerwinna; och när siälfwa drabbningen skal för sig gå, komma Noidernes Passevare Gulli, Loide, Sarva, tilsammans at strida på sina dyrkares wägnar, emot hwar andra; stångar då den enas Sarva hornen af den andra, så warder dyrkaren siuk, och säjes om BSarva dör, så skal ock noiden följa effter. I fordna tider hafwer Stalla elr diälfwulen siälf, dem uti finmarken boende, til enwiges kamp utmanat, och med en pipa tär til teckn gifwit, då de på begge sidor lika p[enningal]r med sig tagit, hwilket för den Succumberande elr dödade, en begrafningz penning wara skulle. Om TIuhlen gå de til brunnen, och kasta flinta och ståhl tär uti, och det för Kiase Ollma skull, då hans skål om Tuhbldagzmorgonen i horn drickes; samt tärstädes ett och annat läsa; och när de tilbaka komma, emottaga dem de hemmawarande med särdeles frögde miner, 1 — nåidförsamling, jfr sydlapska tjänkanit »samla sig».
