OCR
XXXVIII INLEDNING. del härrör väl omedelbart ur hans anteckningar efter VON WESTENS »Missions Anstalter», en annan del härrör kanske från SoLANDER, om hvilkens relation ForBus synes ha fått någon kännedom, och sålunda äfven på denna väg ytterst från VON WEstEN. Då redan i skrifvelsen till K. M:t den påfallande öfverensstämmelsen med SiGvarp KILDALS relation framträder i en viss detalj, är det väl slutligen icke för djärft att antaga, att äfven de öfriga detaljöfverensstämmelserna med denne kunna ha varit honom bekanta i mars 1727. Men något residuum blir väl ändå kvar, om hvars närmaste källa man ingenting vet; troligt är väl, att äfven andra präster, med hvilka Jens KiLDAL sammanträffade på sin icke alltför hastiga resa (han är i Kalix, säkerligen väl hos prästen, den 24 febr., men kommer icke till Torneå förrän den 4 mars), gjorde anteckningar och utdrag ur hans trenne foliotomer och att dessa anteckningar förr eller senare kommo under prosten-visitatorn ForBus” ögon. I alla händelser torde man dock böra antaga, att hvilken än denna hans omedelbara källa har varit, den yttersta källan dock äfven här, åtminstone så godt som uteslutande, varit VON WEstEn. Någon större, själfständig kännedom om den lapska hedendomen har vid denna tid nog ingen af Norrbottens eller de norra lappmarkernas präster ägt — det visas bäst af det uppseende, som VON WESTENS afslöjanden väckte hos dem alla. Äfven Jens Kinpar är författare till en i vissa afseenden liknande teologisk afhandling, den del af hans stora handskrift »Afouderiets dempelse», som han kallar »predikan» (s. XXIX). Om denna kan stå i något orsakssammanhang med ForBus' »refutation» och VON WESTENS »Missions Anstalter», låter sig väl numera icke afgöra, men förefaller icke osannolikt. I så fall har säkerligen äfven här initiativet till den för »examinatoren om det vederstyggliga afguderiet> lämpade inled ningen till KiLDALs arbete utgått från VON WESTEN. På den teologiska afbandlingen eller refutationen följer i Trondbjemshandskriften omedelbart en efter hvad det synes privat promemoria rörande allehanda detaljer, som böra närmare efterforskas (VII, s. 44 f.). Affattandet af denna promemoria förutsätter kännedom om ännu någon annan framställning af den lapska hedendomen än den : som ligger till grund för skrifvelsen till K. M:t. Den osäkerhet om sols och månes plats i det mytologiska systemet,