OCR
INLEDNING. XXXIMH I en viktig detalj är SOoLANDERsS redogörelse för VON WESTENS » Missions Anstalter» fullständigare än HAmMMonpDs. Han säger nämligen (nedan s. 20), att i detsamma finnes mycket infördt 1 synHejs het om det afguderi, som han [von Westen] ibland de danske Lappar och finnar funnit». I titeln till sin relation förklarar SoLANDER vidare, att densamma är extraherad dels ur missionsbetjänternas instruktion, d. v. 8. VON WESTENs verk, dels af JEns KILDALS muntligen gjorda berättelse. Å priori är det kanske troligast, att KILDALS muntliga berättelse närmast rörde detaljerna i det norska missionsverkets organisation, hvilka det icke kan ha varit så lätt att leta fram ur de tre vidlyftiga tomerna och sammanföra till ett helt. Man måste ju dock anse för möjligt, att också någon del af SOLANDERS redogörelse för lapparnas afguderi kan härstamma från eller vara influerad af Kinpars muntliga uppgifter, men det är då att observera, att denne fått sitt förnämsta vetande om lapparnas hedendom af VON WESTEN och under sitt deltagande i von WeEstEns tredje missionsresa; under åren 1725 och 1726 hade han dock själfständigt undersökt afguderiet i Vesteraalen och norra delen af Salten, jfr HAMMOND, S. 838 ff., QviasTtaD, s. 86. I alla händelser är således VON WeESTEN själf hufvudkällan för SoLAnpErs »Förtekning jemte uttydning, på de afgudar och Offer, som de danska Missions betiänte, ibland sina i Finnmarcken och Nordlanden [alltså icke blott i Vesteraalen och Salten] warande inbyggare, befunnit giängse och öflige wara.» I Torneå sammanträffade Jens Kirpar den 4--13 mars 1727 med den initiativrike och bråkige Henric ForBus, prost och kyrkoherde i Neder-Torneå, och den 29 i samma månad insänder denne till K. M:t en kort beskrifning öfver missionsverket i Norge och lapparnas afguderi (n:o V' nedan). Den källa, ur hvilken han har sina uppgifter, nämnes ingenstädes i skrifvelsen, hvilken synes vara dikterad af förskräckelse öfver »det fasliga afguderiet, som i lappmarckerne ännu högst beklageligen öfwas skall», en förskräckelse, som tydligen väckts hos honom af Jens Kinpars skildringar. Såsom kanske redan antydes af orden »öfwas skall», har han förut säkerligen föga eller intet vetat om det afguderi, som lefde kvar i de svenska lappmarkerna afguderiet har, säger han, »alt til denne tiden warit så dolt och lönt hållit, at ingen annan, än lapparne sielfwe afwetat, men nu genom Gudz nåd UI