Sida 41 [41]
OCR Output

INLEDNING. XXXIMH

I en viktig detalj är SOoLANDERsS redogörelse för VON WESTENS
» Missions Anstalter» fullständigare än HAmMMonpDs. Han säger näm¬
ligen (nedan s. 20), att i detsamma finnes mycket infördt 1 synHejs
het om det afguderi, som han [von Westen] ibland de danske
Lappar och finnar funnit». I titeln till sin relation förklarar So¬
LANDER vidare, att densamma är extraherad dels ur missionsbetjänter¬
nas instruktion, d. v. 8. VON WESTENs verk, dels af JEns KILDALS munt¬
ligen gjorda berättelse. Å priori är det kanske troligast, att KILDALS
muntliga berättelse närmast rörde detaljerna i det norska missions¬
verkets organisation, hvilka det icke kan ha varit så lätt att leta fram
ur de tre vidlyftiga tomerna och sammanföra till ett helt. Man måste
ju dock anse för möjligt, att också någon del af SOLANDERS redogörelse
för lapparnas afguderi kan härstamma från eller vara influerad af
Kinpars muntliga uppgifter, men det är då att observera, att denne
fått sitt förnämsta vetande om lapparnas hedendom af VON WESTEN
och under sitt deltagande i von WeEstEns tredje missionsresa; under
åren 1725 och 1726 hade han dock själfständigt undersökt afguderiet
i Vesteraalen och norra delen af Salten, jfr HAMMOND, S. 838 ff.,
QviasTtaD, s. 86. I alla händelser är således VON WeESTEN själf hufvud¬
källan för SoLAnpErs »Förtekning jemte uttydning, på de afgudar och
Offer, som de danska Missions betiänte, ibland sina i Finnmarcken och
Nordlanden [alltså icke blott i Vesteraalen och Salten] warande in¬
byggare, befunnit giängse och öflige wara.»

I Torneå sammanträffade Jens Kirpar den 4--13 mars 1727 med
den initiativrike och bråkige Henric ForBus, prost och kyrkoherde i
Neder-Torneå, och den 29 i samma månad insänder denne till K. M:t
en kort beskrifning öfver missionsverket i Norge och lapparnas af¬
guderi (n:o V' nedan). Den källa, ur hvilken han har sina uppgifter,
nämnes ingenstädes i skrifvelsen, hvilken synes vara dikterad af för¬
skräckelse öfver »det fasliga afguderiet, som i lappmarckerne ännu
högst beklageligen öfwas skall», en förskräckelse, som tydligen väckts
hos honom af Jens Kinpars skildringar. Såsom kanske redan antydes

af orden »öfwas skall», har han förut säkerligen föga eller intet vetat

om det afguderi, som lefde kvar i de svenska lappmarkerna afgude¬
riet har, säger han, »alt til denne tiden warit så dolt och lönt hållit,

at ingen annan, än lapparne sielfwe afwetat, men nu genom Gudz nåd
UI