OCR
XXXII INLEDNING. må äfven något vidlyftigare redogöras för de inre skälen för den ofvan gifna framställningen af förhållandet mellan de olika af VON WESTEN beroende författarna. Det har redan s. XVI framhållits, att SoLANDERS relation grundar sig på den synnerligen vidlyftiga »instruktion» för de norska lappmissionärerna, som JENs KILDAL medhade på sin resa. Af en jämförelse med framställningen hos HAMMOND, s. 533 ff., framgår, att denna instruktion är identisk med von WEsTENs stora arbete »Missions Anstalter for Nordlandene», hvilket närmare beskrifves hos HAMMOND, ett arbete, som aldrig blef färdigt och aldrig tryckt och som numera af allt att döma tyvärr synes hafva förkommit (Qvigstan »Kildeskrifter», s. 89). Det ser dock ut, som om HAMMOND själf vid utarbetandet af sin missionshistoria (tryckt 1787) haft detsamma framför sig (jfr t. ex. hans s. 587, noten). Landshöfding GRUNDELS uppgift i sitt bref till K. M:t den 26 april 1727, att instruktionens tre tomer skulle vara »underskrefne af sielfwe Vicario Missionis Tromas WEsTtEN och de andre Missionariis», måste till sin senare del tydligen bero på missförstånd. Af HAMMONDS skildring af verkets tillkomst framgår oförtydbart, att ingen mera än VON WEsTEN själf lagt verklig hand vid det. För att få ro och lugn till dess författande drog han sig tillbaka till gården Belbuen vid Trondhjem, och allteftersom de tre tomerna blefvo färdiga, synas de ha omedelbart sändts ned till Köpenhamn; i alla händelser skedde det så med den tredje tomen (HAMMOND, s. 584). Det är således otänkbart, att »de andra missionärerna» uppe i lapparnas trakter kunnat få tillfälle att studera och med sina underskrifter stadfästa arbetet, hvilket skulle ha erfordrat månader och år. GRUNDEL har säkerligen förblandat missionärerna och missionens ämbetsmän i Trondhjem med hvarandra. De naturligtvis mindre vidlyftiga instruktioner, som missionärerna årligen skulle erhålla, skulle nämligen underskrifvas af VON WESTEN, SKANKE och Hans HAGERUP (jfr nedan 8. 20). Troligen voro äfven dessa instruktioner inbegripna i VON WESTENS trenne tomer. 'Själfva missionärerna hade icke haft något annat att skaffa med detta verk än att de väl i sina till Trondbjem insända berättelser lemnat ett eller annat litet material till detsamma. Dess ende författare var THOMAS VON WESTEN.