Sida 39 [39]
OCR
INLEDNING. XXXI SKANKE har understundom i den här tryckta ordförteckningen en hänvisning till sidor i sin handskrift. Dessa hänvisningar ha här upptagits i noter jämte de åsyftade ställena. Då de åter gällt öfverskrifter till kapitlen o. d., ha de uteslutits. Det hade dock varit min afsikt att i noter anföra de motsvarande sidorna hos JESsEN, men genom förbiseende vid ombrytningen kommo dessa noter att utfalla. Såsom bihang till denna handskrift införes ett utdrag ur VON WESTENS fullmakt och instruktion för KJELD StuB och JENS BLokK, dat. Kjollefjord den 17 juli 1716, äfven den hämtad ur SKAnKEs Epitome. Detta utdrag är af särskildt intresse, enär dess uppgifter med säkerhet kunna lokaliseras till en viss trakt; VON WEsTEN hade nämligen vid denna tid endast haft att göra med lappar från Varanger, Tanen och Laksefjord, alltså Östfin marken. Sä HaANs SKANKE, f. 1679 i Trondhjem, blef student 1699. Blef huslärare hos lagman LANnGE i Nordlandene under dennes uppehåll i Tromsö 1701. Här lärde sig SK. lapska. 1705 blef han famulus hos biskop PeEbeErR KroG och medföljde denne på hans visitationsresa genom hela Finmarken. 1709 konrektor i Trondhjem. Han blef en trogen medhjälpare till VoN WeEsTEN, och efter dennes död tog han hand om hans papper och nedsände under åren 1728--1731 i olika afdelningar sin Epitome jämte bilagor till missionskollegiet. Död 1739. Jfr HAMMOND 888078 744: BRICKA Vis: r020:T; Såsom ofvan s. XX påpekats, ha de här nedan såsom n:ris VI, VII, XII och XIII publicerade partierna aftryckts efter Trondhjemshandskriften, den enda af våra källor, som upptager dem. Endast FORBUS” frågor, n:o XII, finnas äfven i en annan handskrift, jfr ofvan s. XVIII. I Trondhjemshandskriften äro emellertid dessa partier icke på något sätt skilda från hvarandra, genom streck eller mellanrum, särskilda rubriker eller nummer 1. dyl., utan följa, jämte ForBus” beskrifning öfver afguderiet m. m. (n:o V), omedelbart på hvarandra i en enda följd. Då denna följd dessutom är en helt annan än den som här kommit till användning, måste här något närmare redogöras för de skäl, som föranledt dels uppdelningen af handskriftens sammanbängande text i flera olika partier och dels sättet för dessa partiers kronologiska inordnande bland det öfriga materialet. I vissa detaljer
