Sida 36 [36]
OCR
XXVIII INLEDNING. sanden. I början af sin tjänstetid hade han stora svårigheter med lön m. m. 1713 blef han prost. 1724 afstod han pastoratet åt sin styfmåg, men kvarstod som prost. Då han för sin hälsas skull ej längre kunde stå ut med de ansträngande visitationsresorna, sökte han sig en lugnare verksamhet. Han blef 1731 kyrkoherde i Limingo, ehuru församlingen önskat en annan. Där dog han 1737. FOorBus var en sällsynt verksam människa. Öfverallt var han med och ordnade. Han reparerade förfallna kyrkor, ifrade för skolors upprättande, anförde bönderna emot rikets fiender. Hans intresse räckte till för allt. J. G. SCHELLER >»Reise-Beschreibung von Lappland und Bothnien», Jena 1727, berättar, hur ForBus tog honom med sig till Torneå, där S. bodde ett år hos honom, för att F. skulle förkofra sig ityska. Lapska lärde han sig, sedan han blifvit prost. Men framför allt utmärkte han sig för sitt arbete för lapparnas omvändelse. Biskop TAMELIN skrifver till Arvip Horn den 15 maj 1730: »har ock giordt then tiensten wid Lapparnas afguderies uptäckiande och deras på beskiedliget sätt omvändelse, så at ingen tilförene med så gudel:t zele der wid arbetat såsom han, och allenast för den orsaken wore wärd at promoveras fram för många Präster så i Swerige som Finland: Är thes utan en Lärd skickelig och drifwande Prästman». Detta hans intresse och den möda och lifsfara han utsatt sig för i Lappmarken emot en ytterst ringa lön framhålles äfven af domkapitlet i Hernösand och i alla andra intyg han fick för sin befordran till Limingo.! Huru han förskaffade sig sin kunskap om lapparnas afguderi, omtalar han själf 1 Rättelser och tillägg (se nedan s. 69) »dels genom Lapparnas egen bekännelse i mångt måhl, ändoch de warit få som iag dertill förmått, dels igenom sanfärdiga berättelser så wäl munteligen som skrifteligen giorde». Det framgår af hans relation, att hans utan Jämförelse viktigaste källor varit de skriftliga. Af allt att döma ha de bekännelser han personligen lyckats framkalla hufvudsakligen varit bekräftelse på eller förnekande af ett och annat, som de skriftliga källorna meddelat. Detta förringar dock ej värdet af ForBus” arbete. Han var den förste här i Sverige, som på allvar tog i tu med dessa ting. 1 Riksarkivet: Acta Ecelesiastica, Hernösands Stift. Neder-Torneå Socken.
