En liknande relation som den till konungen insända har FORBUS
äfven insändt till Arviö Horn (jfr nedan s. 46 ff). Man kan väl förstå,
af hvilken betydelse han ansåg den vara, då han sände den till såväl
konungen som Horn. Måhända har han också tyckt, att man gjorde
för liten affär af den på högsta ort. Ty enligt anteckningarna på
originalet inkom hans skrifvelse d. 18 april 1727, men remitterades först
den 1 juni 1728 till Kanslikollegii yttrande. Beträffande dess behand¬
ling i kollegiet upplyser oss dess protokoll (1728, s. 411), att man be¬
slöt, att relationen skulle kommuniceras superintendenten STERNELL och
att angående kyrkans uppbyggande i Koutokeino eller Utsjoki påmin¬
nelse skulle göras hos Kammarkollegiet.
Möjligen har Kirpar omtalat för FORBUS, att SOLANDER insändt
en relation till landshöfdingeämbetet, och hvad denna innehållit. Detta
förutom sakens egen vikt är förklaringen till den hast, hvarmed FORBUS
handlade. KiLpAL var hos ForBus den 4—13 mars, och redan den 29
afgick ForBus' bref till konungen.
I »Det skandinaviske Litteraturselskabs Skrifter» 1807 II s. 446 ff.
finnes delvis tryckt en handskrift af SIGvArD KILDAL, hvilken handskrift
till hela sin uppställning påminner om ForBus'. Då denna handskrift
författades ! och insändes till kanslirådet BREDAL år 1730, skulle man vara
frestad att antaga en mera direkt påverkan af Foreus. Men å andra
sidan finnes hos SiGvarp KILpaL redan i det skick handskriften är
publicerad, så mycket nytt, att man i denna måste se en själfständig
bearbetning af samma källor som ForBus begagnat, nämligen de af »mis¬
sionen i Trondhjem författade skrifterna». Däremot kan ej det antagan¬
det vara uteslutet, att ForBus' skrifvelser, som han skickat till KiILDALS
närmaste släktingar och vänner, varit den direkta anledningen till att
äfven denne skref till sina vederbörande. Författaren till denna hand¬
skrift är Stavarp Kinvar, hvilken utgifvaren oriktigt identifierat med
den äldre brodern Jens KILDAL.
| YIGvARD KinpaL, broder till Jens och Simon K., föddes 1TOA! Han
var i fem år missionär i Ofoten, blef 1734 kyrkoherde i Kjöllefjord och
1738 i Vaagen. Död 1771. En dotter till honom var gift med en son
till LENNART SIDENIUS. ERLANDSEN, »Geistligheden i Tromsö Stift» s. 94.
1 Angående tiden för författandet se Qviestap, Kildeskrifter, s. 85.