OCR
Xx INLEDNING. uppfattning ger också det bestående värdet åt dessa beskrifningar. Det är tydligt, att VON WESTEN genom hela sin naturliga läggning och genom ofvan nämnda påverkan af pietismen var väl skickad att blifva den »lapparnas apostel» han blef. Dessutom hade han alltid varit vetenskapligt intresserad, hvilket i hög grad gagnade hans undersökningar af lapparnas etnografi. Det blef visserligen härvidlag som tidigare i hans lif, att han arbetade på ett stort verk, som aldrig kom ut, men hans samlande af upplysningar fick dock den största betydelse för eftervärlden. VON WESTENS verksamhet bildar den stora vändpunkten 1 lapparnas religionshistoria. Sveriges konungar hade visserligen i motsats till de dansk-norskal! med kraft och allvar allt sedan Gustaf Vasa och Karl IX arbetat på kristendomens stadfästande hos lapparna, men detta verk hade icke haft den framgång man hoppats. Det stannade, som ofvan framhållits, i mångt och mycket vid den yttre organisationen, äfven om enskilda präster funnos, som på ett sådant sätt arbetade på lapparnas omvändelse, att de kunde tjäna till föredöme för VON WESTEN och hans män.? Men det var dock genom von WESTEN man egentligen fick upp ögonen för nödvändigheten att arbeta inifrån eller m. a. o. att verkligen lära känna lapparnas egen uppfattning och med en sådan kännedom som utgångspunkt söka kristna dem. Naturligtvis var VON WESTENS uppträdande endast den mera tillfälliga orsaken till det nyvaknade intresset för lapparna i Sverige. Den verkliga grunden finna vi i den inbrytande pietismen, som här liksom på annat håll väckte missionsintresset till lif. I all synnerhet på ett område är dock hans inflytande obestridligt, och det är, då det gäller de framställningar af den lapska mytologien, hvilka författades af svenska präster i första hälften af 1700-talet, framställningar, som äro verkliga källskrifter för kunskapen om de svenska lapparnas tro. Vi äga, som först sades, icke mycken kännedom om lapparnas »” 1 VanL, »Lapperne og den lapske mission» IT s. 7. Jfr äfven VON WESTEN nedan 8. 5. 2 Jfr SKANKE, »Epitome Historie Missionis Lapponice», pars qvarta, s. 43 f., där det heter: »Rangius [pastor i Silbojokk] forrettede alle sine Ministerialia i Lappisk Sprog, som vore missionairs Hr Morten Lund, Hr Rasmus Rachlöw, Kildal, og fleere aldt for temmelig tiid have avangeret at giöre ham efter, döde 1717, et aars tiid efter at Missionen paa denne siide var begyndt.»