Sida 17 [17]
OCR
ERA SA > INLEDNING. IX Äfven häri möta vi en skillnad mellan von WEstEN och hans svenska föregångare. Dessa fattade ej trummorna som de enda från lapparna själfva härrörande, skriftliga dokumenten om deras religion, utan de jämställde dem med deras offerlafvar och afgudabeläten. Därför förstördes också så många. När vi genomgå landshöfding Hans KRrRusEs och superintendenten M. StEucHius' relation till Kungl. Maj:t öfver inspektionsresan i lappmarken 1688! se vi, huru de visserligen konfiskerade en mängd trummor, men att få dem tydda bekymrade de sig icke om. Å andra sidan äga vi verkligen handskrifter, där uttydning af trummor förekommer, men de äro oftast ej mycket gifvande, då man i allmänhet gifvit kristna namn åt gudabilderna. Hvad beträffar SCHEFFERUS hade han fått några trummor, som ingå 1 »Lapponia», tolkade, men som ofvan framhållits, de gifva nästan intet. De äro dessutom af en typ med få figurer, så att äfven om de tolkats i öfverensstämmelse med lapparnas gamla uppfattning, skulle resultatet blifvit mindre än önskvärdt varit. Af hvad här sagts framgår, att det finnes en bestämd skillnad emellan de svenska källorna SCHEFFERUS-HöGSTRÖM och de skrifter, som direkt kunna härledas ur VON WESTENS arbete. Hufvudanledningen till VON WESTENS stora framgång i arbetet var dock den pietistiska arbetsmetod han använde. Jens KILnpaAL har utförligt skildrat detta i sitt appendix till »Afguderiets dempelse». Han beskrifver, huru lapparna, då VON WESTEN talade till dem, kommo och föllo ned vid hans fötter och lågo där, tills han slutat, och då under tårar bådo, att han ville taga dem i »>hemmelig aandelig behandling». När lapparna fingo veta, att alla deras gudar voro djäflar, bådo de att få bekänna allt för VON WESTEN för att få åtnjuta hans förbön. Då fick han fram deras trummor och utfrågade dem. Det bör också här framhållas, af huru stor betydelse det var, att man var lifligt öfvertygad om en verklig realitet i lapparnas religion, på det sätt naturligtvis att gudarna voro djäflar och deras trollkonster djäfvulens verkliga arga list. Det var sålunda inga kuriositeter, man beskref, utan verkliga, odisputabla realiteter. Härvidlag öfverensstämma både svenska och norsk-danska källor. Denna 1 Riksarkivet: Landshöfdingens i Västerbotten skrifvelser till K. M:t. Tryckt hos I. FeriMan, » Handlingar och uppsatser angående finska lappmarken och lapparne.» I. 8. sot ff. Helsingfors 1910:
