Sida 16 [16]
OCR
VIII INLEDNING. också en annan läggning än den svenske 1600-tals-prästens för ett djupare inträngande i detta naturfolks religiösa tankevärld. Han var den kraftfulle och dugande ämbetsmannen, och för honom var hufvuduppgiften att här ordna församlingarna som 1 det öfriga riket. Lapparnas afguderi och allt, hvad därmed sammanhängde, var en oordning, som stred mot Guds och konungens bud och stadgar. Upptäcktes något sådant, måste det genast anmälas för länsman och fogde, att missdådaren skulle få sitt välförtjänta straff för lagbrottet. Dessutom var ju trolldom och vidskepelse intet särskildt utmärkande för lappmarken. Vi behöfva endast erinra oss följande fråga och svar (n:r 11) ur Svebilii katekes: >Huru och på hwad sätt skier sådan Afgudadyrekan? På åthskilligt sätt: Såsom tå man tilbeder Sool, Månan och Himmelens Häär, Englar, afsomnade Helgon, Helgonens Beläte och aflefwor, eller, söker hielp af Djefwulen och hans wärktyg, såsom Trollpackor, Löfwjerskor, Skoghråå, Siöråa, Tomtegubbar och mehra sådant.»! Lappen var endast en smula mer hemma i dessa ting än andra. Ämbetsmän och präster gjorde då sin plikt, när man fick reda på oordningarna. Men det var ej så lätt, ty som SIiDEnius (nedan sid. 53) säger, man var rädd att göra en lapp emot, ty då kunde man bli förtrollad. En sådan uppfattning var alldeles gifven för hexprocessernas tid och arftagaren till densamma. Men man måste å andra sidan erkänna, att då man en gång? på allvar från svenskt håll tog itu med undersökning af lapparnas vidskepelse, blef resultatet ej alltför stort. Hvad den förnämsta orsaken härtill var skola vi snart finna. Följa vi exempelvis SKANKES framställning (HAMMONDS Missionshistorie) af VON WESTENS arbetssätt, finna vi snart, att hvad som gjorde att denne, sedan han vunnit lapparnas förtroende, fick en så noggrann kännedom om deras gudalära, var, att han lade trummorna till grund för sin undersökning. Vi se, hur på hvarenda plats »Runnebommen» genom någon ny »besynderlig Figur» ger VON WESTEN en ytterligare inblick i lapparnas hemligheter. Man ser tydligt, att han utan denna knappast skulle fått någon kännedom alls om deras gudalära, huru väl han än kunnat lära känna deras seder och bruk för öfrigt. 1 SwebBiutus, »Förklaring öfwer Lutheri Lilla Cathechismus». Uppsala 1689. 2 Jfr de af E. W. BERGMAN i Historisk Tidskrift 1891 s. 222 ff. utgifna protokollen ang. ransakningarna i de olika lappmarkerna år 1687. Än NR RANGER — AR a on ÖrR RA NÄ
