Sida 16 [16]
VIII INLEDNING.
också en annan läggning än den svenske 1600-tals-prästens för ett
djupare inträngande i detta naturfolks religiösa tankevärld. Han var
den kraftfulle och dugande ämbetsmannen, och för honom var huf¬
vuduppgiften att här ordna församlingarna som 1 det öfriga riket.
Lapparnas afguderi och allt, hvad därmed sammanhängde, var en oord¬
ning, som stred mot Guds och konungens bud och stadgar. Upptäcktes
något sådant, måste det genast anmälas för länsman och fogde, att
missdådaren skulle få sitt välförtjänta straff för lagbrottet. Dess¬
utom var ju trolldom och vidskepelse intet särskildt utmärkande för
lappmarken. Vi behöfva endast erinra oss följande fråga och svar (n:r
11) ur Svebilii katekes: >Huru och på hwad sätt skier sådan Afguda¬
dyrekan? På åthskilligt sätt: Såsom tå man tilbeder Sool, Månan och
Himmelens Häär, Englar, afsomnade Helgon, Helgonens Beläte och
aflefwor, eller, söker hielp af Djefwulen och hans wärktyg, såsom
Trollpackor, Löfwjerskor, Skoghråå, Siöråa, Tomtegubbar och mehra
sådant.»! Lappen var endast en smula mer hemma i dessa ting än
andra. Ämbetsmän och präster gjorde då sin plikt, när man fick reda på
oordningarna. Men det var ej så lätt, ty som SIiDEnius (nedan sid.
53) säger, man var rädd att göra en lapp emot, ty då kunde man bli
förtrollad. En sådan uppfattning var alldeles gifven för hexprocesser¬
nas tid och arftagaren till densamma. Men man måste å andra sidan
erkänna, att då man en gång? på allvar från svenskt håll tog itu
med undersökning af lapparnas vidskepelse, blef resultatet ej alltför
stort. Hvad den förnämsta orsaken härtill var skola vi snart finna.
Följa vi exempelvis SKANKES framställning (HAMMONDS Missions¬
historie) af VON WESTENS arbetssätt, finna vi snart, att hvad som gjorde
att denne, sedan han vunnit lapparnas förtroende, fick en så nog¬
grann kännedom om deras gudalära, var, att han lade trummorna till
grund för sin undersökning. Vi se, hur på hvarenda plats »Run¬
nebommen» genom någon ny »besynderlig Figur» ger VON WESTEN en
ytterligare inblick i lapparnas hemligheter. Man ser tydligt, att han
utan denna knappast skulle fått någon kännedom alls om deras gudalära,
huru väl han än kunnat lära känna deras seder och bruk för öfrigt.
1 SwebBiutus, »Förklaring öfwer Lutheri Lilla Cathechismus». Uppsala 1689.
2 Jfr de af E. W. BERGMAN i Historisk Tidskrift 1891 s. 222 ff. utgifna proto¬
kollen ang. ransakningarna i de olika lappmarkerna år 1687.
Än NR RANGER — AR a
on ÖrR RA NÄ