Sida 15 [15]
OCR
INLEDNING. VII och et stånd och lefnadssätt, utan jemwäl wid alla tider och månader i året, 0. 8. W> 1 Hela formuleringen af dessa satser, särskildt indelningen af »sådana som äro regerande dels i luften, dels på jorden, dels under jorden» visar, att Högström, hvilket ju också var hardt när oundvikligt, haft kännedom om det storartade arbete för utforskande af lapparnas gamla religion, som anknöt sig till YON WESTENS och hans medhjälpares missionsverksamhet bland lapparna och som resulterade i flera af såväl svenska som norsk-danska präster författade framställningar af en utvecklad lapsk mytologi. HöGsTRÖM säger: >»at ock berättelserna om sådant äro undertiden nog skiljaktige, har jag äfwen i akt tagit, som kommit antingen af osanna rykten, eller ock, som mycket troligit är, af sedernas och manerens skiljaktighet i åtskilliga Lapmarker»?. Om vi sålunda endast taga hänsyn enbart till de tryckta svenska arbetena, skulle den förmodan ligga närmast till hands, att de ofvan omtalade framställningarna af mytologien egentligen hade sin tillämpning på norska förhållanden. Det är heller icke utan, att en tendens till en sådan uppfattning kan spåras i den senare litteraturen. T. o. m. VON DöBEN låter undfalla sig om dessa källor, »att de röra norska förhållanden».? Men en uppdelning af de lapska mytkretsarna efter riksgränsen är naturligen orimlig. Den bemötes också redan af dessa källor själfva. I sitt bref till det svenska prästerskapet i Jämtland säger VON WESTEN:? »thi at Svenske Lapper og finner ligger under det samme hedendom som vores, det har Jeg alt for klare bevisser paa, og paa mange steder hos os ere de Svenske finner og Lapper langt sterkere udi fiolkynga end vores og ere vores Lappers og finners Skolemestere og anförere.> SIDENIUS har samma uppfattning, då han säger, att en svensk lapp helt och hållet bekräftat bans förteckning (jfr härom sid. xnr). Det återstår då ingen annan förklaring till det egendomliga faktum, att Högström och de äldre svenska prästerna ej hade mer att säga om dessa ting, än att de härvidlag ej kände lapparna. Och så var nog i själfva verket förhållandet, fastän de i öfrigt gifvit oss så ovärderliga framställningar af lapparnas seder och bruk. Det fordrades BD 21.8, 174; 3 von DUBEN, >»Om Lappland och Lapparne» s$, 215. 4 nedan s. 4.
