och et stånd och lefnadssätt, utan jemwäl wid alla tider och månader
i året, 0. 8. W> 1 Hela formuleringen af dessa satser, särskildt indel¬
ningen af »sådana som äro regerande dels i luften, dels på jorden, dels
under jorden» visar, att Högström, hvilket ju också var hardt när
oundvikligt, haft kännedom om det storartade arbete för utforskande
af lapparnas gamla religion, som anknöt sig till YON WESTENS och hans
medhjälpares missionsverksamhet bland lapparna och som resulterade
i flera af såväl svenska som norsk-danska präster författade framställ¬
ningar af en utvecklad lapsk mytologi. HöGsTRÖM säger: >»at ock
berättelserna om sådant äro undertiden nog skiljaktige, har jag äfwen
i akt tagit, som kommit antingen af osanna rykten, eller ock, som myc¬
ket troligit är, af sedernas och manerens skiljaktighet i åtskilliga Lap¬
marker»?. Om vi sålunda endast taga hänsyn enbart till de tryckta
svenska arbetena, skulle den förmodan ligga närmast till hands, att de
ofvan omtalade framställningarna af mytologien egentligen hade sin
tillämpning på norska förhållanden. Det är heller icke utan, att en
tendens till en sådan uppfattning kan spåras i den senare litteraturen.
T. o. m. VON DöBEN låter undfalla sig om dessa källor, »att de röra
norska förhållanden».? Men en uppdelning af de lapska mytkretsarna
efter riksgränsen är naturligen orimlig. Den bemötes också redan af
dessa källor själfva. I sitt bref till det svenska prästerskapet i Jämt¬
land säger VON WESTEN:? »thi at Svenske Lapper og finner ligger under
det samme hedendom som vores, det har Jeg alt for klare bevisser paa,
og paa mange steder hos os ere de Svenske finner og Lapper langt
sterkere udi fiolkynga end vores og ere vores Lappers og finners Skole¬
mestere og anförere.> SIDENIUS har samma uppfattning, då han säger, att
en svensk lapp helt och hållet bekräftat bans förteckning (jfr härom sid. xnr).
Det återstår då ingen annan förklaring till det egendomliga faktum,
att Högström och de äldre svenska prästerna ej hade mer att säga
om dessa ting, än att de härvidlag ej kände lapparna. Och så var
nog i själfva verket förhållandet, fastän de i öfrigt gifvit oss så ovär¬
derliga framställningar af lapparnas seder och bruk. Det fordrades