öfverensstämmelse med dåvarande lappen-ägarens uppfattning — ut¬
tydts som Kristus och hans apostlar. Äfven om vi medtaga den med
150 figurer försedda trumma, som finnes afritad i SCHEFFERUS' eget
interfolierade exemplar och upptagits i den franska, holländska och
2:dra engelska upplagan, få vi ej genom den åtföljande uttydnin¬
gen vår kännedom om lapparnas mytologi utvidgad. Den upptager
treenigheten, några änglar samt dessutom den lapska runstafvens hel¬
gondagar. Vi måste dock bortse från denna trumma, då redan en
hastig blick på det ännu bevarade originalet visar, att den ej varit en
verklig trolltrumma utan endast en modell till en sådan.
I RupBeEcKs >»Atlantica», del II (1689) finnes ett flertal uppgifter
om lapparnas mytologi. Många af den nordiska mytologiens gudar
äro där placerade på trummorna. Äfven om man erkänner, att ett in¬
flytande från den gamla nordiska religionen är omisskänligt hos lap¬
parna, är det genast klart, att det är RupBEcKs alltbehärskande afsikt
med sitt arbete, som åstadkommit detta, och ej kännedom om lapparnas
mytologi. Men å andra sidan får man ej utan vidare undersökning
förbigå RUDBECKS uppgifter.
Nästa mera betydande svenska arbete om lapparna är HÖGSTRÖMS
> Beskrifning öfwer de til Sweriges Krona lydande Lapmarker» (1747).
Han omtalar först Jubmel och Perkel, hufvudmännen för de goda
och onda »naturerna»>», d. v. s. gudamakterna.1 Detta är tydligen kristen¬
domens gud och djäfvul. Utöfver hvad SCHEFFERUS omtalat, nämner han
endast Saracka,> Jaulo-herra och Ruotta samt personifierar månaden
februari, Kuowa-manno.3 Men han tillägger: >»Utom desse förenämde
Gudar, som jag ej märkt dem hafwa under några bilder eller beläten til¬
bedit, har jag ock tid efter annan i akt tagit, at de hafwa jemwäl en hop
andra genios, halfgudar eller något dylikt: wetandes jag ej huru stor ära
de göra dem, eller under hwad wärde och Character de blifwa af dem
holdne. Det wet jag, at en del föreställa sig sådana, som äro rege¬
rande dels i luften, dels på jorden, dels under jorden, dem de finna
sig pliktige at på wist sätt hedra och wörda. Ibland hwilka jag ock
kan räkna dem, som de mena ej allenast wara regerande wid hwart