Sida 13 [13]
OCR
Inledning. år kännedom om lapparnas mytologi är ännu mycket ringa. VisXY serligen sakna vi icke framställningar af densamma, men den ena ger ej mycket mer än den andra. Detta sammanhänger därmed att källorna inbördes stå i nära beroende af hvarandra. De verkliga originaluppgifterna äro jämförelsevis få. De ha sedan okritiskt sammanförts från alla håll af för saken intresserade präster och ämbetsmän. Det är i allmänhet dessa senare framställningar, som ligga till grund för de tryckta arbetena. Härtill kommer, att de svenska, det vill i vanliga fall säga de äldre, källorna hafva färre uppgifter, då det gäller mytologien, än de norska, det vill säga de senare. SCHEFFERUS 1 sin »Lapponia» (1673) har ej någon omfattande lapsk mytologi. I 10 kap., som handlar om lapparnas hedniska gudar och deras nuvarande kult, omtalas ej andra än Thor, som lapparna enligt honom kalla Tiermes och Aijeke, Storjunkaren, med hvilken han sätter seitarna i nära samband, och slutligen Solen, som lapparna skulle kalla Baivve. Han tillägger efter RHEEN, att om det vid några berg skulle finnas Hera stenar, kalla de den första Storjunkaren och den andra hans hustru, den tredje hans son eller dotter och de återstående hans tjänare eller tjänarinnor. Men kännedomen om Storiunkaren eller rättare detta namn var egentligen inskränkt till Lule lappmark. 'Ty i det föregående kapitlet omtalar ScHEFFERUS efter TORNEUS, att Torne och Kemi lappar ej alls kände till honom och knappast Pite och Ume utan endast Lulelapparna. I detta kapitel ger han oss dock ännu ett gudanamn Wiru Accha, Wirku Accha eller Viresaka från Torne eller, såsom han snarare tror, Kemi lappmark. Icke ens de i 11 kap. afbildade och attydda trummorna gifva oss mer än ett namn till, nämligen den på trumman D omtalade Tiuur. De tre helgdagsväktarna hafva på RHEENs trumma (A) — möjligen i
