Sida 13 [13]
Inledning.
år kännedom om lapparnas mytologi är ännu mycket ringa. Vis¬
XY serligen sakna vi icke framställningar af densamma, men den
ena ger ej mycket mer än den andra. Detta sammanhänger därmed att
källorna inbördes stå i nära beroende af hvarandra. De verkliga origi¬
naluppgifterna äro jämförelsevis få. De ha sedan okritiskt samman¬
förts från alla håll af för saken intresserade präster och ämbetsmän.
Det är i allmänhet dessa senare framställningar, som ligga till grund
för de tryckta arbetena. Härtill kommer, att de svenska, det vill i
vanliga fall säga de äldre, källorna hafva färre uppgifter, då det gäller
mytologien, än de norska, det vill säga de senare.
SCHEFFERUS 1 sin »Lapponia» (1673) har ej någon omfattande
lapsk mytologi. I 10 kap., som handlar om lapparnas hedniska gudar
och deras nuvarande kult, omtalas ej andra än Thor, som lapparna
enligt honom kalla Tiermes och Aijeke, Storjunkaren, med hvilken
han sätter seitarna i nära samband, och slutligen Solen, som lapparna
skulle kalla Baivve. Han tillägger efter RHEEN, att om det vid några
berg skulle finnas Hera stenar, kalla de den första Storjunkaren och
den andra hans hustru, den tredje hans son eller dotter och de åter¬
stående hans tjänare eller tjänarinnor. Men kännedomen om Storiun¬
karen eller rättare detta namn var egentligen inskränkt till Lule lapp¬
mark. 'Ty i det föregående kapitlet omtalar ScHEFFERUS efter TORNEUS,
att Torne och Kemi lappar ej alls kände till honom och knappast Pite
och Ume utan endast Lulelapparna. I detta kapitel ger han oss dock
ännu ett gudanamn Wiru Accha, Wirku Accha eller Viresaka från
Torne eller, såsom han snarare tror, Kemi lappmark.
Icke ens de i 11 kap. afbildade och attydda trummorna gifva oss
mer än ett namn till, nämligen den på trumman D omtalade Tiuur.
De tre helgdagsväktarna hafva på RHEENs trumma (A) — möjligen i