Sida 21 [21]
NÖNSTERBOEKTEÖR LAR SKITEMNSTÖJD: 17
gruppering av mönstren, om ock allt här är genomgående lättare och finare.
De vågformade banden äro här enkla (fig. 7, plansch 17), och de mönster,
som fylla ut mellanrummen mellan banden, äro utsprång från ett dubbelt
band (fig. 13, 14, 15 och 17 å plansch 18). Färgsammansättningen å detta
barmkläde är även mindre orolig än å mansbarmklädet (plansch 21).
En vackert broderad pung av egendomlig form visas å plansch 23.
Den är gjord av läder och består av en fyrkantig ficka, över vilken ett
lock, lika stort som själva pungen, placerats. De båda delarna äro fast¬
sydda vid varandra vid den översta, avsmalnande delen, som bildar en ögla,
genom vilken bältet trädes. Hela locket är täckt av kläde av olika färg,
och ytan avdelas i regel av en korsformig klädesbit, vars färg skarpt av¬
viker från bottenklädet. Locket är helt broderat. Dess huvudmönster är
ett dubbelt band, som börjar i översta kanten av locket på båda sidor om
korset och först löper jämsides med detsamma för att ungefär vid mitten
av korsarmen vända uppåt och i sicksackformiga böjningar utfylla de fyrkan¬
tiga fälten. Sedan går bandet runt korsarmarna och utfyller även de nedre
fälten på huvudsakligen samma sätt som de övre. Å övre delarna äro vid de
nedhängande korsen placerade fristående kors (fig. 20, plansch 18); å de
nedre delarna finnas snäckor invid de stående korsen (fig, 21 och 22, plansch
18). För övrigt är det dubbla, vågformade bandet (fig. 10, plansch 17) ge¬
nomgående använt som fyllnad i de av det dubbla bandet bildade vikarna.
Övriga pungar, som brukas, äro visserligen icke tennbroderade, men än¬
dock rikt smyckade med ringar och kedjor av mässing, t. ex. skedpungen
och penningpungen, jämför vidstående bild.
Såsom förut nämnts, begagnades tennbroderierna
med förkärlek till prydande av selarna. Dessa för¬
färdigades av skinn, översytt med blått eller rött vad¬
mal, å vilket broderierna med sin matta metallglans
åstadkommo ett mycket vackert intryck, som förhöj¬
des av de olikfärgade tyglapparna i kanten. Till
dessa selar med sina stora ytor voro också de sam¬
mansatta mönstren större och rikare än de som förut
beskrivits; de återfinnas bland de senare figurerna å
planscherna 17, 18 och 19. För att visa sammansätt¬
ningen av dessa mönster äro här bifogade detaljer av
två selar, dels en från Vilhelmina (plansch 24 och
fig. 1, plansch 25), dels en från Lycksele (fig. 2, plansch
25). Den förra av dessa selar är täckt av blått, den senare av rött vad¬
mal. Vilhelminaselen är egendomlig därför, att de olika hörnen hava helt
olika mönster. Formen på dessa selar synes av avbildningen å nästa sida.
Till de kördon, som broderas med tenn, höra också halsremmarna, vid
2