Sida 19 [19]
MÖNSTERBORSFÖR FAPSKSHEMSTÖJD:, 5
höllos på sådant sätt, att då tenen rullades mellan fingrarna, tenntråden
lade sig omkring sentråden och dolde denna; tenntråden lägges utefter det
tyg, som skall ornamenteras, och fastsys med fina, otvinnade sentrådar”.
Så har tillverkningen tillgått in i sista tid, om ock vanlig tråd delvis
utträngt tenntråden, Den tenntråd, som användes, är dels rund, dels platt,
och de olika sorterna användas dels var för sig, dels tillsammans, så att
den ena markerar mönstrets kanter, den andra utfyller det inom kanterna
befintliga utrymmet. Den platta tråden tillverkar sömmerskan av den
runda genom att trycka ett litet hårt ben mot tenntråden, när den drages
genom det hål, som har den för tråden lämpliga storleken.
Tennbroderiet är otvivelaktigt en mycket gammal konst, som redan på
1600-talet var högt uppdriven. Johannes Schefferus berättar i sin bok
Lapponia, som utkom år 1673, att lapparna sy ut icke allenast allehanda
stjärnor, blommor och rosor med tenntråd, utan också fåglar och fyrfota
djur, i synnerhet sina renar, ävensom alla möjliga ornament, De tennbro¬
derier han själv avbildar i sin bok, bestå emellertid uteslutande av
geometriska ornament, och sådana voro nog även då de vanligaste, Det
enda tennbroderi med blad och blommor, som påträffats under utarbetandet
av denna mönsterbok, är en sele, förvarad i Nordiska Museet i Stockholm,
men dess ursprungsort är ej med bestämdhet känd, varför den ej
medtagits här.
De mönster, som nu användas, äro mest ornament av mer eller mindre
regelbunden art; dock kan man också se renhornet i fig, 41 å plansch 17.
I övrigt äro mönstren även här uppbyggda av allehanda enklare element,
som äro sammanställda på planscherna 17, 18 och 19. Dessa element ha
plockats fram från en del selar och andra föremål av västerbottniskt ur¬
sprung, som finnas dels i Nordiska Museet, dels i Huldts samling. Även
av dessa broderier kan man se, huru en del mönster, till synes utan orsak,
gjorts oregelbundna, se plansch 17, fig. 34 och 38. Det bevisar, att söm¬
merskorna även här icke äro strängt bundna av nedärvd mönsterkännedom
och tradition. Den lilla utvikningen av mönstret å n:o 36, plansch 17, kan
ej hava något annat berättigande än att sömmerskan velat sätta en per¬
sonlig prägel på det mönstret. Det beror sedan på, hur god smak söm¬
merskan har, när hon gör sina personliga avvikningar från mönstrens van¬
liga beskaffenhet.
De enklare och mindre mönstren användas till prydande av till dräkten
hörande föremål och de större vid broderandet av de ståtliga selarna, som
man numera ledsamt nog nästan alldeles lagt bort. På selarna ha de stora
ytorna fyllts dels av rätlinjiga mönster, dels av snirklar och band, vilka an¬
tingen äro flätade eller bestå av dubbla rader tenntråd, som i skarpa vinklar
faststickats mellan de jämlöpande ytterlinjerna. Dessa olika mönsters ut¬
seende framgår bäst av ritningarna. på planscherna 17, 18 och 19.
Tennbroderi.