Sida 19 [19]
OCR
MÖNSTERBORSFÖR FAPSKSHEMSTÖJD:, 5 höllos på sådant sätt, att då tenen rullades mellan fingrarna, tenntråden lade sig omkring sentråden och dolde denna; tenntråden lägges utefter det tyg, som skall ornamenteras, och fastsys med fina, otvinnade sentrådar”. Så har tillverkningen tillgått in i sista tid, om ock vanlig tråd delvis utträngt tenntråden, Den tenntråd, som användes, är dels rund, dels platt, och de olika sorterna användas dels var för sig, dels tillsammans, så att den ena markerar mönstrets kanter, den andra utfyller det inom kanterna befintliga utrymmet. Den platta tråden tillverkar sömmerskan av den runda genom att trycka ett litet hårt ben mot tenntråden, när den drages genom det hål, som har den för tråden lämpliga storleken. Tennbroderiet är otvivelaktigt en mycket gammal konst, som redan på 1600-talet var högt uppdriven. Johannes Schefferus berättar i sin bok Lapponia, som utkom år 1673, att lapparna sy ut icke allenast allehanda stjärnor, blommor och rosor med tenntråd, utan också fåglar och fyrfota djur, i synnerhet sina renar, ävensom alla möjliga ornament, De tennbroderier han själv avbildar i sin bok, bestå emellertid uteslutande av geometriska ornament, och sådana voro nog även då de vanligaste, Det enda tennbroderi med blad och blommor, som påträffats under utarbetandet av denna mönsterbok, är en sele, förvarad i Nordiska Museet i Stockholm, men dess ursprungsort är ej med bestämdhet känd, varför den ej medtagits här. De mönster, som nu användas, äro mest ornament av mer eller mindre regelbunden art; dock kan man också se renhornet i fig, 41 å plansch 17. I övrigt äro mönstren även här uppbyggda av allehanda enklare element, som äro sammanställda på planscherna 17, 18 och 19. Dessa element ha plockats fram från en del selar och andra föremål av västerbottniskt ursprung, som finnas dels i Nordiska Museet, dels i Huldts samling. Även av dessa broderier kan man se, huru en del mönster, till synes utan orsak, gjorts oregelbundna, se plansch 17, fig. 34 och 38. Det bevisar, att sömmerskorna även här icke äro strängt bundna av nedärvd mönsterkännedom och tradition. Den lilla utvikningen av mönstret å n:o 36, plansch 17, kan ej hava något annat berättigande än att sömmerskan velat sätta en personlig prägel på det mönstret. Det beror sedan på, hur god smak sömmerskan har, när hon gör sina personliga avvikningar från mönstrens vanliga beskaffenhet. De enklare och mindre mönstren användas till prydande av till dräkten hörande föremål och de större vid broderandet av de ståtliga selarna, som man numera ledsamt nog nästan alldeles lagt bort. På selarna ha de stora ytorna fyllts dels av rätlinjiga mönster, dels av snirklar och band, vilka antingen äro flätade eller bestå av dubbla rader tenntråd, som i skarpa vinklar faststickats mellan de jämlöpande ytterlinjerna. Dessa olika mönsters utseende framgår bäst av ritningarna. på planscherna 17, 18 och 19. Tennbroderi.
