Sida 15 [15]
OCR
MÖNSTERBORKR RÖR BPBAPRSKIOIFEMSKÖJD 1 Örsleven å plansch 10 är prydd av dubbla linjer längs kanterna och av dubbeltandade band (n:o 17, plansch 2), som begränsa flätmönstret (n:o 9 å plansch 4). Skopor och skedar snidades förr mycket oftare än nu, och ämnen till sådana föremål följde särskilt de slöjdkunniga unga männen ständigt, när de sommartiden vaktade renarna. När då renarna lagt sig till ro, blev det alltid någon stunds arbete på skopan eller skeden, som i många fall var avsedd till gåva åt den unga flicka, med vilken slöjdaren hoppades att i en framtid få dela ljuvt och lett. Det redskap, som utan tvivel är för nomaden det viktigaste och som ständigt och överallt följer både man och kvinna, är kniven. Bladen till knivarna förfärdigas vanligen av någon bysmed, men skaften göras av lapparna själva av trä, näver eller horn, Hornskaften äro ofta rikt prydda med utsirningar, se plansch 11. De utsirade skaftens undersida är i regel prydd med en långs hela skaftet gående ”skruv”, sidorna, som äro avdelade i fält genom en något nedsänkt urholkning, prydas av flätverk, som äro kantade av räta linjer, försedda med knivstick. Knivryggen, som antingen är platt eller också något avrundad, är också försedd med sirningar, som oftast alldeles avvika från sidornas mönster. Egendomligt är det också, att de kantmönster, som dela ryggen i olika fält, ej sammanfalla med sidornas avgränsningar, likasom att rygg, sidor och undersidan genom räta linjer bestämt skiljas från varandra. Den knivrygg, som är avbildad överst å plansch 11, visar, huru mönstren gärna användas fritt. Knivsticken å nedre delen av densamma äro ej ordnade lika på båda sidor om mittlinjen, ej heller äro figurerna, som å övre delen utfylla fälten emellan de i vinkel skurna linjerna, lika. Däremot äro de knivstick, fågelspår och solar, som utfylla mellanpartiet, ordnade likformigt omkring mittpartiet, som utgöres av en ”tennspinnrock”. De stavar, som lapparna använda, skidstavarna om vintern och gångstavarna om sommaren, äro väl arbetade och skola helst vara gjorda av ”björksvall”, som är särdeles segt och starkt; emellertid användes även rätkluven, kvistfri björk härtill. Skidstavarna äro mera sällan, men sommarstavarna mycket ofta sirade i olika mönster. Liksom nästan alla andra föremål hava skiljaktigt utseende, om de äro avsedda för man eller kvinna, så är också männens stav olika kvinnornas. Mansstaven är i övre ändan försedd med en hornknopp, sirad i en mångfald olika mönster, och träet är dessutom nedanför knoppen försett med ytmönster. Kvinnostaven är helt av trä, och dess översta del är utvidgad till ett platt blad, omkring dubbelt så brett som själva staven. Plansch 12 visar tre mansstavar med knoppar av älghorn, som sirats med flätmönster med snedvinklig eller rätvinklig flätning och med knivstick i form av kors o. s. v. Trästavarna äro runt om försedda med
