Sida 15 [15]
MÖNSTERBORKR RÖR BPBAPRSKIOIFEMSKÖJD 1
Örsleven å plansch 10 är prydd av dubbla linjer längs kanterna och av
dubbeltandade band (n:o 17, plansch 2), som begränsa flätmönstret (n:o 9 å
plansch 4).
Skopor och skedar snidades förr mycket oftare än nu, och ämnen till
sådana föremål följde särskilt de slöjdkunniga unga männen ständigt, när
de sommartiden vaktade renarna. När då renarna lagt sig till ro, blev
det alltid någon stunds arbete på skopan eller skeden, som i många fall
var avsedd till gåva åt den unga flicka, med vilken slöjdaren hoppades
att i en framtid få dela ljuvt och lett.
Det redskap, som utan tvivel är för nomaden det viktigaste och som
ständigt och överallt följer både man och kvinna, är kniven. Bladen till
knivarna förfärdigas vanligen av någon bysmed, men skaften göras av
lapparna själva av trä, näver eller horn, Hornskaften äro ofta rikt prydda
med utsirningar, se plansch 11. De utsirade skaftens undersida är i regel
prydd med en långs hela skaftet gående ”skruv”, sidorna, som äro avde¬
lade i fält genom en något nedsänkt urholkning, prydas av flätverk, som
äro kantade av räta linjer, försedda med knivstick. Knivryggen, som an¬
tingen är platt eller också något avrundad, är också försedd med sir¬
ningar, som oftast alldeles avvika från sidornas mönster. Egendomligt är
det också, att de kantmönster, som dela ryggen i olika fält, ej samman¬
falla med sidornas avgränsningar, likasom att rygg, sidor och undersidan
genom räta linjer bestämt skiljas från varandra. Den knivrygg, som är
avbildad överst å plansch 11, visar, huru mönstren gärna användas
fritt. Knivsticken å nedre delen av densamma äro ej ordnade lika på båda
sidor om mittlinjen, ej heller äro figurerna, som å övre delen utfylla fälten
emellan de i vinkel skurna linjerna, lika. Däremot äro de knivstick, fågel¬
spår och solar, som utfylla mellanpartiet, ordnade likformigt omkring mitt¬
partiet, som utgöres av en ”tennspinnrock”.
De stavar, som lapparna använda, skidstavarna om vintern och gång¬
stavarna om sommaren, äro väl arbetade och skola helst vara gjorda av
”björksvall”, som är särdeles segt och starkt; emellertid användes även
rätkluven, kvistfri björk härtill. Skidstavarna äro mera sällan, men som¬
marstavarna mycket ofta sirade i olika mönster. Liksom nästan alla
andra föremål hava skiljaktigt utseende, om de äro avsedda för man
eller kvinna, så är också männens stav olika kvinnornas. Mansstaven är
i övre ändan försedd med en hornknopp, sirad i en mångfald olika mönster,
och träet är dessutom nedanför knoppen försett med ytmönster. Kvinno¬
staven är helt av trä, och dess översta del är utvidgad till ett platt blad,
omkring dubbelt så brett som själva staven.
Plansch 12 visar tre mansstavar med knoppar av älghorn, som sirats
med flätmönster med snedvinklig eller rätvinklig flätning och med kniv¬
stick i form av kors o. s. v. Trästavarna äro runt om försedda med