OCR
10 MWÖNSTERBORKSFROR EAPSE HEMSPÖ JD med genombrutna figurer. De å plansch 9 avbildade skedarna äro den övre från Tärna, den nedre från Dorotea. Tärnaskeden är rikt utsirad såväl å innersida som baksida. Skaftets innersida prydes av en "skruv", som något nedanför hälften delar sig i två stammar. Utanför "skruven" finnas dels med kanten jämlöpande linjer, av vilka den närmast kanten är skuren igenom hornet, så att den yttersta bågen är fristående, dels finnas där knivstick i olika sammansättningar. Å bladets insida finnes ett band med en vågformig linje, där vågdalarna utfyllas av en avlångt rund knopp (fig. 20 å plansch 3), allt begränsat av två längs kanten jämlöpande linjer. Baksidan av skaftet prydes av knivstick och bladet av en hjärtformig figur, vid vars bredare del en samling knivstick i korsform skurits. Nedre delen av skaftet på Doroteaskeden har några kors placerade på ytan nedanför och på sidorna om den i mitten gående skruven; övre delen omfattas av två skruvar, och mellan dessa finnes ett rätvinkligt flätverk med ganska stora mellanrum mellan banden (fig. 6 å plansch 4). Plansch 10 visar dels trenne skedar från Sorsele, dels en örslev. Den rikt sirade skeden är gjord av Anders Fredrik Grahn, Grans lappby, och är ett vackert prov på hornsnideri. Skaftet, som är genombrutet av dels hjärtformade, dels geometriska utskärningar, är prytt av "skruvar" och knivstick; å bladets insida äro graverade ett band med trekantiga figurer (n:o 61 å plansch 2) samt flätverk (n:o 9 å plansch 4), allt omramat av enkla linjer. Skedens baksida har å skaftets nedre del ytmönster lika flätverket å bladets insida, begränsat av räta linjer, av vilka den övre är försedd med knivstick. Övergången mellan skaft och blad markeras dels av en rät linje med knivstick, dels av en linje, som följer dess yttre form och sedan går runt bladet, vilket prydes av kantmönster, lika insidans, samt innanför detsamma ett band, utfyllt med fågelspår, solar och kors. Skeden n:o 2 visar en kraftig variation av skruven, som fyller hela den smala delen av skaftet, och n:o 3 en längs efter skaftet gående rygg, som delar sig vid dess övre ända (jämför n:o 1 å plansch 9). Denna rygg skulle troligen ha skurits till skruv, men av något skäl har mästaren ej utfört detta arbete. Man kan i detta sammanhang icke undgå att nämna, att de skedar, som pläga snidas i Västerbottens län, nog ha till formen tagit en del intryck av de nutida svenska skedarna. Särskilt är skaftet ofta något längre än på de skedar, man ser bland Norrbottenslapparna och som troligen ha något og äldre och ursprungligare form. Här avbildas för Skedar från Norrbotten, Jämförelses skull ett par sådana,