OCR Output

10 MWÖNSTERBORKSFROR EAPSE HEMSPÖ JD

med genombrutna figurer. De å plansch 9 avbildade skedarna äro den
övre från Tärna, den nedre från Dorotea. Tärnaskeden är rikt utsirad
såväl å innersida som baksida. Skaftets innersida prydes av en "skruv",
som något nedanför hälften delar sig i två stammar. Utanför "skruven"
finnas dels med kanten jämlöpande linjer, av vilka den närmast kanten
är skuren igenom hornet, så att den yttersta bågen är fristående, dels
finnas där knivstick i olika sammansättningar. Å bladets insida finnes ett
band med en vågformig linje, där vågdalarna utfyllas av en avlångt rund
knopp (fig. 20 å plansch 3), allt begränsat av två längs kanten jämlö¬
pande linjer. Baksidan av skaftet prydes av knivstick och bladet av en
hjärtformig figur, vid vars bredare del en samling knivstick i korsform
skurits. Nedre delen av skaftet på Doroteaskeden har några kors place¬
rade på ytan nedanför och på sidorna om den i mitten gående skruven;
övre delen omfattas av två skruvar, och mellan dessa finnes ett rätvinkligt
flätverk med ganska stora mellanrum mellan banden (fig. 6 å plansch 4).

Plansch 10 visar dels trenne skedar från Sorsele, dels en örslev. Den
rikt sirade skeden är gjord av Anders Fredrik Grahn, Grans lappby, och
är ett vackert prov på hornsnideri. Skaftet, som är genombrutet av dels
hjärtformade, dels geometriska utskärningar, är prytt av "skruvar" och
knivstick; å bladets insida äro graverade ett band med trekantiga figurer
(n:o 61 å plansch 2) samt flätverk (n:o 9 å plansch 4), allt omramat av
enkla linjer. Skedens baksida har å skaftets nedre del ytmönster lika
flätverket å bladets insida, begränsat av räta linjer, av vilka den övre är
försedd med knivstick. Övergången mellan skaft och blad markeras dels
av en rät linje med knivstick, dels av en linje, som följer dess yttre form
och sedan går runt bladet, vilket prydes av kantmönster, lika insidans, samt
innanför detsamma ett band, utfyllt med fågelspår,
solar och kors. Skeden n:o 2 visar en kraftig varia¬
tion av skruven, som fyller hela den smala delen av
skaftet, och n:o 3 en längs efter skaftet gående rygg,
som delar sig vid dess övre ända (jämför n:o 1 å
plansch 9). Denna rygg skulle troligen ha skurits
till skruv, men av något skäl har mästaren ej utfört
detta arbete.

Man kan i detta sammanhang icke undgå att
nämna, att de skedar, som pläga snidas i Väster¬
bottens län, nog ha till formen tagit en del intryck
av de nutida svenska skedarna. Särskilt är skaftet
ofta något längre än på de skedar, man ser bland
Norrbottenslapparna och som troligen ha något
og äldre och ursprungligare form. Här avbildas för
Skedar från Norrbotten, Jämförelses skull ett par sådana,