OCR Output

gagna en rostig plåtskopa och en klumpig sked av någon sorts mässing i
stället för en vackert snidad slev av masur eller en präktigt utskuren horn¬
sked? Det går en ärlig strävan genom lapparna att höja sig i kultur, men
inte höjer man sig i kultur genom att kasta bort det värdefulla och dyr¬
bara, som man ärvt från förtädren! Ha lapparna icke rentav sjunkit och
gått nedåt i kultur med alla dessa blusar och stärkkragar och dylikt främ¬
mande kram?

Den bok, som härmed sättes i Västerbottenslapparnas händer, vill i sin
mån söka lära dem, huru mycket värdefullt och vackert de ha att taga
vara på i sina gamla redskap och kläder och särskilt i de mönster, med
vilka redskapen och kläderna sirats. Här ha lapparna en skatt, som de
med stolthet kunna visa inför vem det vara månde, och den skatten tår
icke förfaras och tördärvas. På många sätt börja lapparna vakna till
insikt om att de äro sitt eget tolk och ha sina egna intressen att tillvara¬
taga. Ett sådant intresse av icke den minsta vikten är den gamla lapska
hemslöjden, som icke tår glömmas av och dö bort. Med denna hemslöjd
kunna lapparna göra sig oberoende av allt fult och dåligt fabrikskram, som
översvämmar deras land. Med denna hemslöjd kunna de direkt förtjäna
en vacker slant. Och med sin hemslöjd kunna lapparna, män och kvinnor,
i ädel tävlan visa, att även deras tolk äger skönhetssinne och förmåga att
göra sin omgivning behaglig och tilltalande. Det är en sida av kulturen,
som icke är den minst viktiga. Med enkla medel kan: man där komma

långt. Förmågan därtill finns hos lapparna, och nog finns väl också viljan!

K. B. WIKLUND.