Sida 311 [311]
OCR
| om then tned ſpnd beheftade Siálens beklageliga tilſtänd, 287 _ $: 32, Annanyag ſluter thenna láran/ wil jag fôx- Titus fálja nágot/ ſom til efwentors icke lárer illa tiáng til Exempelinitt- fôxehafwande. J Bononien war en rif borgare / y E E : n hadeſà fördiupa? ſig i werldenes âgodelar o< wälz 1746. > luſt "at han lika my>ket frägade“ efter Gudoch Himnien/ diefwulen och helwetit | kom ock i ingen kyr>kia/o<_ ville af the andeliga intet tiltal tâla / pà thet han icke inâtte blifwa hindrad i ſin glädie. Men han hade en ltd 0 ÿ) gudfruchtig wän ſom gerna welat komma hosnoli pá andra tauckar/ o therfôre beſòkte honom. Tä Van A pubic HONOR ſade han boton Mraz dl han ude alsintet tala med honom omandeliga ſafer / han ville ide hôra ſâdant, FAUNE / at han af god wänſkap war kommen til. hönom} ‘och hade eheſt alle handatil VB ME aes hor om/ och taláde om alléhanda. N en tà ha bort /- bad han/ emádan the nu ſà lenge hade talt ont wétldſliga faker; at han wille gifiva honotn. lof at ſâja honom allenaſt nâgra fà ord om hans ſiâls wälferd o< ſalighet. Omſköntnu then andre i>è gerna wille thet tilſtádía/ fortſatte han doch ſitt tál/ ANE Jag beder éder min wán! fôr Guds Œull/ uâr ji gfton gäntt fugé ſä ten>ker doch therpá / hwad fôr étt elackt lägrethe ogit dathtige och fôrdômde ſola hafwagi helwetêt /nemligen vnderbolſtrarna ſola wara ormar och iitatkar / ôfioerteckelſet enbrinnandec ſió af bek / eld och:ſwafwel. Then ogudachtige blef wäl häròfwer förbittrad/ och lâtiwre= de ſin wän gä ifrän ſig; doch kunde han ſedan ike fä thenna pâminnelſen vtur ſin hägs ormarna/ matkarna / beket och ſwafwel woro altidfôr hans ôgon / hwarigenonr han bewektres til at beſinna ſig / lâta kalla ſin wälménande wän/ och begära widare vnderwisning at honom/huru han doch mátte vndſlippa then ewiga RA E i MEE EEN Sad
