Sida 304 [304]
296 Siale-Sfattens fôrſte Del /
hwad menuiſtian i ciden ſadi hanwver/ thet ſtal hon vp¬
Gal. 6: 7-Mffára i ewighet; pá hwüilket rumträd faller / ther biifs
Pred,11: 3-wer thet liggiandes ; thenſom dôr i ſina ſonder / dfwer
—— honom blifwer Guds wrede ewinnerligen/ han blif4
wer i ſatans wäld exwoinnerligen/ hanmäſte brinna och
kan icke brinna vt ewinunerligenz tà ſkal thet heta: Sâ
my>et hanſighafwer herliga hâllet/ (ſä moet han
hafwer tyckt om 11g/ á ſtor luſt och glädie han haft i
ſina ſynder ) och i wslluſi warit | ſàmy>et (tencter
Vppenb. Honom p1n0 0ch grät. gf
82 6. 25. Ser nu/ mine brôder o< ſoſtrar! thentmed
(nd beheftade Siälens beklageliga rilſtând pá en
âng: Hon ár Gudsé ficndſká/ och en ſtyggelſe fôr hans
elga ògon/ englarnas wämjelſe - dieflarnas wán / ds
kia och glädie/ Guds korckias ſkamfle> o< etterbôld /
- vtſluten ifrän the heligas delachtighet/ beröfwad alla
_fhe nädegäfwor och friheter / ſom Guds barnäga; hon
ár ſkemd wid ſin ſtôrſta heder/ fattig wid all ſinrikedom/
ſtygg wid alt ſitt prál ; hon är jordene enbdrda/ och al¬
‘Tom creaturomen ſorg; ehwareſt hon gär och ſtär / är
hon med helwetis ftendar kringhwerfd; hon är fattig /
Luth, in hetena och föôrbannelſen i ſig ſáſomwatn; förbaunad är
Gal.1. hennes ingäng och vthgäng; hennes bônochGudstienſt
Tom: IV. ây ſynds hon ârett letwandes dôdt as/ och en rett hel
Jen. lat, f, ipetisbrand/ hon lefwer idódenom / och ár dôd wid ſin
13, hta lefnad; ſâ at wär ſtore lärare ſáger förthenſkull
wäl! Thet ordet ſynd författar vti ſig Guds wrede o<
hela ſatans rike // och ár ett faſeligare ting/ ân manvt¬
Anſhelw. tglg fan. Och en annan bedyrade/ at omhan päthen
_3Þ, Cor- eng ſidanhade helwetisôpna gap/ men pá then andra
nel.a Lap. o nden/ ochblefive twungen til at vtwälja etthera |
prag wille han hellre waraihelwetet forvtan ſynd/ än iow