Sida 297 [297]
OCR
orn then tuned ſynd beheftade Siálens beklageliga tiſſtänd. 273 af engſligit ſinne träta med en otackſam, och fdrhâlla honom ſina wälgerningar : Ach / ſäger han/ ár nu altſammans bortglômt/ ſom jagemot eder giordt hafwer? Färjag thet til tak för \á mänga wel gerningar / ſom jag eder bewiſthafwer? Hwartil Moſis ord hôra : Taar tu | HLrranom tinomGyd/ tugalnaoch owiſa fol? Ar han ide tin Fader och tin Herre? ; Mo. B, fwoer han ide allena giordt och beredt tig! Si/ 32:6, menniſtkia/ hwad ſynd är / och huru ondt tinom Gud hans folcks obotferdighet och ondſto gôr ! Tu gár tin âng/ ler/ ſiunger och ſpringer/ och finner tin glädie i Midenes ſtyggelſer; imedlertid ſer tin Gud pà tin ondſo med bedrôfwadt hierta/ och beklagar tin blindhet och galenſkap! Tu gôr tin Skapare och milda vppehállare emot/ tu wanhedrar Guds Sons blod/ ſom han pá tin Ebr.i0:29. äterlöſning anwendt hafwer / tu bedröfwar then Helga Eph, 4:30. Anda / och gläder helwetis fiendar / och gifwer then tilfelle/ atthe berômaſig emot Gud / och ſäja : Theße ro the menniſkior/ ſom hantil ſitt beláte ſtapat och ſà dyrt âterlöſt hafwer / themwi nu likwiſt hafwe iwärt wäld/ at the tiána oß eſter wär wilja. i $. 13. Nu ehuruwäl then längmodige Guden/ efter ſin ſtorakerlek ock barmhertighet / til nägon tid dfwer ſermed mennuiſkian i hennes obotferdighet / o< wentar efter hennes bettrings; ſä mäſtewidoch icke mena / at ſynderna blifwva bortglômde och intet achtade. Ty then Helga Anda talar mechta efterten>keligen härom. När tnenniſkian gäâr i ſin ſäkerhet / och menar / at hennes mifigerning är ſäſom eit rop/ ſomgär förbi/ och ſäſom ett liud/ ſom i wädret förſwinner; à ſäger han / at han ropar aît vp til Himmelen/ och ropar likaſom“ Me ach och we ôfwer ſyndarens hals/ Han konumex vp för BSE Mm Gud/
